Igår skulle vi vänja en ny kalv till en ko som mist sin. Detta var en intressant dag. Då det var en ny kalv skulle vi göra processen lättare och ta den gamla kalvens skinn och sätta på den nya för att kon skulle bli lurad och tro att det var hennes. Allt gick som planerat. Eller sen inte. Eftersom traktorn krånglade några meter ifrån var vi båda upptagna med den och jag påpekade att hunden gick förnöjt iväg. Men detta brydde värden sig inte om. När traktorn var igång konstaterade vi att skinnet hade fått fötter och gått iväg. Vi började jakten på skinnet och slutade flere timmar senare utan lycka.
Vi gav oss tusan på att detta skall gå utan. Jag fick ett rep i ena handen och en ko stod fastbunden framför mig. Sedan försvann värden. Jag blickade ner på repet. På kon och bredde försiktit ut det på golvet brevid högra benet på kon. Kon hoppar till. Nybörjar turen sätter in och hon landar mitt i repet. Perfekt. Jag drar åt repet. Hon sparkar åt mitt håll fler gånger jag drar försiktigt och hoppas inte repet ramlar av. Jag spänner åt och där sitter det. Leende drar jag repet runt ett rör och spänner åt. Spänner mer. Tillsist binder jag en stadig knut så att det inte skall släppa. Jag hämtar den lilla kalven. Stor och envis. Jag har ingen makt över den. Rädslan spider sig i kalven och den springer undan mig vart jag än är. Jag gömmer mig och värden tittar in och kollar att allt går som planerat. Vi lämnar de två ifred ihopp om att hon skulle acceptera den nya.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar