Måndag

Mörkret lägger sig över de oändliga vyerna i Kanadas djupa skogar. Skogarna som består av en rad granar längs en väg som leder till ett hus. I vilket hus jag just nu befinner mig i källarvåningen. Utan att veta vad klockan är skulle jag aldrig kunna veta om mörkret lägger sig över landet eller om mörkret redan lagt sig som en sopsäck kring husets knutar.

Jag själv sitter i min säng, i mitt rum omgiven av mina saker och funderar. Tänker på allt jag hunnit uppleva och planerar för framtiden. Lägger fram plan efter plan för att se vilken som känns mera rätt. Efter en stund får jag även se vilken av alla planer som uppfylls. Eller om jag måste göra något annat.

Dagen började som en måndag. Enkelt sagt. Tre små ettåringar stod utanför betet och väntade på min ankomst. Två av dem hoppade över stängslet tillbaka efter lite övertalande svordomar och skrik. Den tredje gick snällt över texasgaten efter ännu mer svordomar, vrål och klappningar mot händer och ben. Turen befann sig en stund med mig så att jag fick alla balar utkörda med traktorn utan att fastna en gång i träcken. Lite obehagligt slira jag omkring då jag körde men. Efter det började måndagen med slag på olika fingrar dels med hammare och med stängselspännaren. Jag tappade handskar och verktyg. Med lite motion av att tassa fram och tillbaka lyckades jag finna allt jag tappat. Svordomarna bubblade fram från flickan då hon stod där och hade för kort stump elstängsel med. Då kom svordomar på svenska. Quaden hem efter mera tråd. Tillbaka och satt upp allt. Denna gång kom svordomar regnande på alla språk hon tänkas kan. Hur hon än räknat var det för lite tråd. Quaden hem efter mer. Igen för lite. Svordomarna kommer upp som hagel. Denna dumma idiot har igen missräcknat det är inte sant. Tittar omkring sig. Plockar stolparna närmare och vips så räcker tråden till. Leende går jag till quaden och kör hem. Då jag når gårdsplanen blir fåglarna tysta och det börjar blåsa. Man hör ljudet av alla löv som finns på området. Jag blickar upp mot himlen och beslutar mig för att gå in. Jag lämnar arbetskläderna i källarvåningen och går upp för att släppa in hunden. Hinner just gå tillbaka in och se ut genom fönstret fören regnet kommer. Vilken tur. Ser på då regndropparna slår mot terassens trägolv och drömmer mig bort. Till gångna tider.

Onsdag :) efter en paus från bloggande på några dagar

Dagarna flög iväg traktorn stod stilla. Sedan vände vinden och turen kom flygande som en storm. Mittiallt hade vi traktorn igång och vi körde på från morgon till kväll. Så att veckoslutet kunde bli ledigt för mig. Vad glad jag var. Ringde upp en kompis och vi bestämde oss att fara till USA på söndagen eftersom hon skulle till Calgary på lördagen. Jag tog mig an lördagen som shopping i Lethbridge det var nästan en bortslösad dag för jag hittade nästan inget. Sen kom äntligen morgonen som vi skulle bege oss ner till USA. Vi startade senare än vad vi kommit överäns om eftersom min vän försov sig. Men de gör inget. Vi startade närmare 9 istället för klockan 6 som menat. I tullen fick jag ett formulär att fylla i för att få ett visum att besöka USA hur många gånger jag vill. Visumet håller 3 månader så inom den tiden måste man förnya det om man vill besöka USA igen. Första staden vi stannade i var Great Falls det låter som om det skulle finnas ett stort vattenfall där. Men det lär vara jätte litet vi såg de inte utan vi bara shoppa loss där. Jag som alltid har så svårt att hitta saker att köpa. Fast denna gång plockade jag bara en massa kläder ner i shoppingvagnen. Vilket inte är jag.

Vi körde ner till Butte (uttalas Bjuut) och sedan bestämde jag mig för att det var nog söder så vi styrde kosan uppåt emot Missoula istället. Varpå vi sovde över natten i ett motell. Före det så sökte vi med hjälp av gps efter walmart för att shoppa lite till och sedan ett matställe. Som vi hittade en ljuvlig plats var de serverade en vitlöks pasta portion som verkligen smakade vitlök. Denna fick mig att tänka på min mor. Hon borde ha smakat den pastan, nami den var god! Efter det så räckte det för dagen så vi tog kvällen. Tack och gunatt.

Jag vaknade från en mardröm. Fast då jag slagit upp ögonen hade jag bara den obehagliga känslan kvar inom mig. Drömmen var bortblåst.

Vi startade färden tillbaka till Great Falls eftersom mitt resesällskap ville till 2 butiker där. Då jag körde så kved bilen massa. Jag stannade kollade oljan lät den stå och vi for till allas favorit Walmart för att skaffa de produkter vi behöv. I Walmart stannade vi på en kaffe så bilen kunde bli kall så att vi kunde fylla på lite kylarvätska så den inte behöver gå het iaf och sedan fyllde vi på olja. Nästa gång vi startade var den normal igen. I Great Falls blev det ännu mer shoppande när vi hade besökt alla butiker tog vi matpaus och startade hemåt. I tullen så sade vi bara vad vi hade köpt för i USA och körde igenom. Min vän lämnade in sitt visum eftersom hon beger sig hem till sitt hemland så småningom.

Då jag äntligen kom hem ville jag granska mitt pass för att se vad de stansat fast där. Till min stora förvåning möttes jag av fel namn, fel allt. Arg som ett bi kunde jag se att de stansat fast fel! Argh! Tänkte att jag måste ringa till tullen följande dag för att se vad de har att säga. Inte mycket jag orkade eller kunde göra.

På morgonen vaknar jag av väckarklockans arga toner. Masar mig upp. Ska utfodra ettåringarna. Traktorn fastnar fler gånger Hippsie ger upp. Går hem för att ringa till tullen. Signalerna går fram. Jag blir svarad av en telefonsvarare som säger hur man ska göra för att bli kopplad rätt. Tryck 1 om du har frågor om import av bilar, tryck 2 om du har frågor om import av bilar, tryck 3 om du har frågor om import av frukt.. De fortsätter med sin ramsa jag vet inte vad jag ska trycka på för nummer.. Tryck 323 om du är pilot och vill veta om luftrummet, tryck 8 om du inte hittar passande eller om du inte vet vart ditt ärende hör så kan de koppla dig rätt. Wau jag hittade min nummer. Trycker ner 8 och möts av en mans röst som frågar vad mitt ärende är. Jag föklarar vad som skett och får som svar att det är att komma ner nästa gång så reder de ut allt. Jag frågar som att försäkra mig att jag inte behöver komma ner direkt och får ett positivt svar. Glädjen är stor och jag inser att jag har inget att göra än att vänta på att hostpappan kommer hem tillbaka. Suck. Nåja jag loggar in på facebook och msn och pratar med kära från Finland. Vilket underbart sätt att spendera tiden på.

Efter det så är det dags dör veckans höjdpunkt aka förgifta gophers, not. Dags att söka fram ämbar och matskedar av plast. Bara för att sedan gå ut på fält och ge en sked med gift/havre till varje gopher hushåll. 4h senare är jobbet gjort. Tack för mitt lediga veckoslut så hade jag bara lite att åtgärda. Eftersom de giftade i helgen. Livet ler. Fötterna är sjuka efter allt gående i det mjuka underlaget med gummistövlar. Tisagen går mot sin ände..

Och jag vaknar av att det är onsdag. Ser på klockan den visar lite över 6 jag stänger ögonen och väntar på att klockan skall ringa.

Ah detta underbara jobb

Har nu arbetat 9 dagar i sträck och ännu ser det inte ut att komma en ledig dag. Fast de lovade mig ledigt veckoslut för inkomande veckoslut men det är som bortblåst. Nu är det jobb som gäller. Ifall de inte ändrar sig på lördags morgonen och säger att jag har ledigt. Suckar.

Har aldrig tidigare upplevt en person som har så svårt att ta beslut innan morgonen för dagen som gryr. Jag är en person som planerar noga alla dagar så att det inte dyker upp några överraskningar men det går inte på denna gård. Mystiskt kanske jag borde ta upp det med mina värdar för det kommer att bli jobbigt i längden.

I lördags brännmärkte vi 32 kalvar. Jag fick äran att få dem in i behandlingsboxen. Så jag har inte brännmärkt en kalv. Turen var med mig och jag undvek att bli sparkad en enda gång. Sedan då vi skulle bahandla korna hade dottern i huset inte lika tur, och en ko slapp till att ge henne en rejäl spark. Förvånansvärt genom behandlingsgången varpå det skall vara säkert att behandla djuren. Vig var den kon eftersom hon fick ut en fot mellan ribborna för att ge en spark åt denne person som gav henne en pick i baken. Detta fenomen tog hela dagen fast de räknat med att vara klara till lunch.

På söndagen var det dags att söndra traktorn. Det är sen synd. Jag fick harva hela dagen medan man kör där fram och tillbaka. Fram och tillbaka. Kollar att allting blir harvat följer med temperaturen på traktorn. Kör fram och tillbaka. Så upptäcker man plötsligt att åkern börjar se bearbetad ut. Kollar klockan den har rusat fram. Fortsätter köra fram och tillbaka. Harvar lyssnar på mp3 spelaren. Sog mittiallt tystan i ena hörluren. Kollar klockan. Ser på åkern bearbetar det sista. Klockan visar 19.40. Hups kör tillbaka traktorn. Möter värdpappan och kör hem för att äta. Efter en 12h dag smakar maten jävligt bra. Senare dyker värdpappan upp och säger att traktorns vattenbehållare har spruckit. Och jag som var så noga med temperaturen. Dock att den var aningen för hög. Så nu har två dagar gått åt till att få igång traktorn. Jävlar! Mitt lediga veckoslut försvinner för mig.

På måndagen stred jag för att få igång min telefon som slutat fungera. Först försökte vi få en online sida så att jag enkelt kan kolla hur mycket pengar jag har på kortet. Fungerade ej. Sedan ringde jag till bolaget. Väntade 30 minuter i kö för att höra att jag måste chatta online. Loggar på datan hittar sidan. 45:e i kö. Maten dukas fram och jag stänger av datan. Efter maten loggar jag in på nytt 43:e i kö. Tusan att jag int lät den vara på. Väntar. Medan jag väntar tar jag mig en dusch. Då jag återvänder är det 20:e i kö. Efter många minuter timmar. Så kommer jag in på chatten och får till min glädje veta att man inte kan laga en online sida om man inte har pengar på kortet. En svordom senare ser jag på samma sida, svär igen. Klickar fram varpå man betalar in pengar på kortet. Tar fram mitt visa-kort och knäpper in siffrorna och trycker på betala. Fram spottar datan att den kräver ett exixterande visa-kort. Kollar ner på mitt kort. Suckar. Tar mitt kanadensiska kort och trycker på betala på annat vis. Klickar vidare och inväntar att den ska fråga efter en kortnummer. Till min förvåning finns inte min kanadensika bank där. Nu är måttet rågat nu stänger jag av hela skiten och tar en diskussion med mina värdföräldrar som lovar ordna pengar på mitt kort på ett annat vis.

Vad är det för fel på mig och bankkort vi passar aldrig ihop...

Aktiv eller inte aktiv

Försöker hålla bloggen uppdaterad med allt som händer men på något mystiskt vis så har tiden inte räckt till. Eller energin efter dagens hårda arbeten. Så i väntan på att inspirationen ska infinna sig så lämnar jag ett litet blogg inlägg som bara finns.

10.5.2011

Började dagen med att köra foder till alla djuren, mitt i arbetet stannade jag för att fylla på det tomma hjulet. Sen fortsatte jag med att utfodra djuren. Efter jag utfodrat klart körde jag traktorn till byn och kom tillbaka med ford fiestan, vilken underbar bil det är som en mönkijä med tak.

Vi gjorde shooten igång för att brännmärka ungdjur. Den var för bred så vi satte till några grindar som väggar för att göra den smalare. Sedan var det bara att hämta fram allt material som behövs samt alla personer inom räckhåll.

Efter det fick vi alla varsin uppgift att göra. Vi hade en som jagade in kvigorna i shooten vi hade några inne och en fastspänd. Jag fick sätta fast dem och öppna för nya kvigor samt ge en spruta. Första kvigan stod där redo och ovätande om framtiden. Plötsligt sticks tre sprutor i halsen och den kvider till. Efter en stund fräser det till på baken och det heta järnet smälter in genom håret in i huden. Kvigan skriker till. Än inte klart ett hett järn till smälter under det första brännmärket, för att fullgöra hela märket. Känslan av obehag kryper genom min kropp. Jag väntar inte på att nästa djur skall få intaga samma plats. Vi släpper ut första kvigan. Nästa infinner sig redo för att utsättas för samma behandling. Jag spänner åt och kvigan hålls stilla, går efter en spruta och väntar tills kvigan slutat skrika innan jag sticker den i halsen på henne. Samma arbete fortsätter med fler kvigor efter varandra, jag vänjer mig vid att det inte gillar behandlingen. Mittiallt får jag frågan om jag vill prova brännmärka. Blir till mig och säger ja. Jag går runt till andra sidan och de spänner fast kvigan. Jag tar det långa heta järnet i handen och tittar mot kvigan. Frågar efter råd och sätter järnet mot kvigan. Hon råmar till och jag känner hur järnet bränner genom håret och lukten som uppstår är allt annat än behaglig. Känslan är som att sätta varmt mot smör. Jag tar ett stadigare tag om järnet som sakta glider under. Försöker få fram en tydlig bokstav. Försöker se vad jag gör genom röken och lukten. Jag tar bort järnet. Begrundar min skada. Sätter det tillbaka för en stund. Jag brännmärker några till och börjar förstå hur man gör. Fast det är hemskt så är det nästan roligt. Mitt i arbetet kommer jag på att kameran saknas. Jag tassar efter den och får fler foton och filmer från hela eftermiddagen. Även foton då jag brännmärker. Vi har hållit på fram till kvällen innan vi fått alla över 100 ungdjur märkta och redo. Under dagen tappade vi även tre genom shoten. De sprang rett igenom eftersom den inte stängde sig som menat. Efter detta fick vi sortera om lite djur för att få dem omärkta rätt så att även de blev brännmärkta. På kvällen efter att alla var färdiga fick vi äntligen äta middag och gott var det efter en tung arbetsdag. Även en öl slank ner. Fast då middagen var över var det redan sent och jag somnade direkt.

Nästa morgon vaknade jag och det kändes som om jag blivit överkörd av en truck. Alla mina muskler var sjuka. Smärtan tilltog då jag försöke resa mig upp. Tillsist kom jag upp och förbannade trapporna upp till köket. Efter en kopp kaffe så kändes dagen ljusare fast jag blev kallad baggyeyes av mina hostföräldrar. Jag petade i mig frukost och fick höra om dagens blivande arbete.

Veckoslutet

Jag planerade en dag på stan med att shoppa och äntligen få håret klippt. Slutade i att jag ringde två vänner och hörde vad deras planer var. Vips var jag på väg körandes till Taber för att plocka upp dem och en annan. Sedan fortsatte vår färd till Bassano var vi träffade 4 andra praktikanter och hade en mysig kväll med öl och kortspel aka SPOONS. Varpå vi sov över för att dagen efter köra vidare på vår roadtrip. Vidare till en ny placement nära Trochu. Så nu är närmaste praktikanten 2h ifrån istället för en. Men jag kan inte sluta glädjas åt henne för att hon inte kunde sluta le då hon äntligen kom fram till sin nya placement. Så det var total värt att hon fick flytta längre bort. Synd för mig som är den ända sukker här i söder, men de e sen synd!

Inte ska vi sörja. Hoppeligen finns det arbete att göra så att tiden inte blir låång. Så arbeta bör man så man sedan kan njuta av den lediga tiden på vägen ;)

Dagen då allt lyckades

Morgonen började bra. Jag vaknade fullt utvilad efter att ha varit på middag i huset. De hade morsdagsmiddag till min hostmamma så hela familjen var närvarande och det dracks vin och öl. Samt vi åt urläcker mat. En sen kväll för att lägga mig. Ändå vaknade jag pigg och glad.

Vi begav oss till byn för att hämta hem traktorn. Som hade ett platt hjul. Efter några svordomar for vi efter två kissor. Den ena fick namnet Tuuli efter mycket funderande den andra är än odöpt då namnen jag säger inte duger. Tänker kalla dem Tofslan och Vifslan för mig själv. Kommer även snart att bli kattboom eftersom båda katterna väntar ungar. Så med andra ord är det två små honor. Den ena är tam som bara vad medan den andra är skygg och gömmer sig. Det skall vi göra ändring på.

Efter att vi hade hämtat hem kissorna fick jag min första check ever så nu har jag pengar på konto bara att fara ut och slösa! När man äntligen inte behöver köpa allt på kredit. Efter att traktorn hade fått fixat hjul var det bara att köra hem den. Idag undvek jag att försöka köra över quaden. I förrgår var jag fullt i mina tankar då jag skulle parkera traktorn hittade en lämplig plats och vände in till den. Kollade runt mig mittiallt slog det mig att det är där quaden står! Jag slog på kopplingen och bromsen. Stannade. Kollade runt ihopp om att hostpappan inte skulle sett. Där står han på avstånd och ser på. Senare får jag höra att de var tur att jag inte körde över quaden. Lite nolo.

Så var det ettåringarna och kornas tur att få mat. Jag gasar iväg med traktorn möts av en kosamling. Alla ställer sig framför traktorn. Jag kör emot dem de segar sig undan. Lastar på en bal vänder och möts av en envisare kosamling. Än en gång segar de undan långsammare denna gång. Samma rutt samma samling. Lastar på en bal kör igen in i samlingen. Korna segar undan medan kalvarna ställer sig mer och mer ivägen jag hoppar ut och visar vem som bestämmer. Kliver in i traktorn och kör den hastigt bort.

Jag får chansen att visa min intelligens inte bara en gång utan två gånger. Jag blir så glad. Jag skall öppna lådan med renches. Öppnar den fel och alla verktyg hoppar ut. Jag vill bara skratta och gråta. Plockar in allt på rätt plats och fortsätter. Nästa gång jag gör samma sak är vi ute på fält och jag ska snabbt ta fram ett verktyg. Resultatet samma. Hippsie sprätter ut allt för att spendera tid med att plocka allt tillbaka. Efter att vi fixat det som skulle göras sätter jag mig i röda trucken och ska köra hem den. Jag backar vänder och kör framåt. Ser på en stolpe och vänder lite mer. Donk. Bilen tar i stoplen. En svordom bubblar fram och jag slår i backen. Vänder mer och kör hem.

Idag har jag funderat många gånger ifall jag bara borde dragit täcket över huvudet och sovit vidare? En dag till avklarad nu borde jag skärpa mig och skriva hela rapporten klar för April månad. Det är något som jag tänker skjuta ner en annan dag. Nu ska jag ta mig ett täcke över huvudet och glömma alla misstag. Tack å gonatt

Solbränd och sjuka armar och ben

På fredagen startade jag min resa emot Taber för att övernatta hos två vänner och på lördags morgonen bege oss iväg till Waterton.

När vi äntligen anlände till Waterton visar sig hela byn bestå av snö, snö och mera snö. Vi kollar hastigt runt och kör vidare denna gång emot en rodeo några timmar ifrån i en by som heter Coleman. Vi kör och kör och kommer fram till en liten by och hittar rodeoplatsen men är säkra på att vi missat det roliga. Vi är på väg bort men bestämmer oss för att kolla att vi säkert inte missat allt. Väl vid dörren kommer en snäll man och förklarar att rodeon börjar 18.00 och att mina wanna-be allstars inte är boots. Att hur skall jag kuna vara på en rodeo? Sen ler han och säger de förlåter dig nog en gång. Vi fortsätter vår färd och söker fram en sovplats aka hotell som var billigt och *host host* bra. det fanns iaf 3 sängar och de gick att sova i så inte skall jag klaga.

Vi gjorde oss redo och begav oss till rodeo området. Det var inomhus rodeo. Först kände jag mig dum och forstod inte vad som hände de sprang kalvar, hästar tvärs över planen. Jag försökte förstå tills en cowboy lyckades och slängde sig av hästen över kalven och välte den. Då fatta jag att de redan hade börjat att det inte bara kollade om alla ben var på plats på djuren eller om hästarna var lydiga. Ett sött nummer var mutton bustin. Då sku små ungar rida på får. De var mellan 2-5år som sattes på klippta får och fick hålla i sig för brinn kära livet. Om de föll av var där en vuxen som försökte ta i dem så att de inte skulle falla i marken. Annars hade de hjälm på som skydd för det viktigaste. Häftigast var nog när de hade rodeo på hästar det är så mäktiga då de spakar bakut. En häst höll på att klättra ut från boxen de skulle va i innan de släpptes ut i arenan med en cowboy. Eller då när de kastar lasso på en kalv fäller den och knyter fötterna ihop. Det är något även jag skulle vilja prova på. Kasta lasso. Tjur ridningen var nära ögat tillfälle och clownen skrek till en cowboy spring Forest spring. Och den cowboyen sprang. En annan fick en tjur att sätta sig direkt utanför boxen. Han fick en ny tjur. En av tjurarna fick de för långt ut från arenan enda ut till parkeringen, men med dessa begåvade arbetande cowboyen så var tjuren snart på rätt plats igen. Jag skall så se rodeo fler gånger!

Efter allt detta var det en rodeo dans. Som vi for på. Vilket tråkigt folk alla bara satt och drack. (som om jag inte sett det förut). Men det fanns en mekanisk bull i ett hörn. Efter att vi en stund suttit och kollat på den gav vi oss en chans att prova. Först en av mina vänner hon hölls på över 8 sekunder iaf. Sedan min tur. Jag hoppar galant upp på tjuren. Tar ett stadigt tag om "hadtaget" nickar till han som styr bullen. Under mig känner jag hur den sätts i rörelse. Jag försöker visa min talang, som inte finns. Efter några sekunder känner jag att greppet som benen har flyttas och jag rättar till mig, håller handen högt och försöker se van ut. Nästa stund ändrar greppet igen och jag försöker ett sista knep att ändra på mig. Innan jag känner hur jag flyger genom luften. Känslan av att vara en dödfisk slås innan jag når marken med en hård duns. Jag kollar fram och konstaterar att jag gjort ett försök till magplask och när jag öppnat ögonen möts jag av en blixt och ett leende av han som styr tjuren. Han säger "that's one way of doing it". Jag ler tillbaka och konstaterar att det måste har varit en syn då jag kom ner. Vi sätter oss igen efter att min andra vän fått provat och falla från tjuren. Tar oss nåt för att dricka och smälter in i mängden av drickande människor.

Följande morgon beger vi oss till Lethbridge för att shoppa. Jag hittar en "umtz umtz" cd och en EMINEM bok. Senare på kvällen slösade jag dyrbar sovtid till att läsa berättelser om EMINEM istället. På eftermiddagen var jag tillbaka hemma. Jag åt middag och mittiallt pratade de om att flytta kor och sånt jag lyssnade inte så noga för jag levde i tron att jag var ledig. Dottern kommer in genom dörren och jag har ännu inte hängt med. Mittiallt stiger alla upp och jag förstår att de skall flytta kor nu. Min hostpappa frågar om jag skall följa med. Jag beslutar att inte neka utan reser mig och följer med. Hastigt blir jag förklarad hur man föser kor. Vi flyttar in korna från betet till mindre hagar. Delar på de kor vi skall ha och inte ha. Flyttar igen till en mindre hage. Delar igen på korna och slutar med att vi har bara de vi skall ha. 3 stycken skall vi ge antibiotika till för att det har några men. Jag får äran att picka min första ko. Först ser jag på främst för att bli van med hur korna rör sig. Hur de flyttar huvudet och var man skall stå för att inte bli emellan eller får ett kohuvve upp i sitt eget. Jag ställer mig nära är beredd. Blir mottagen av flygande slem. Jag ryggar tillbaka hör hur dottern skrattar och säger till fadern, som frågar vad som hänt, att kon nös över hela mig. Jag torkar bort det mesta slemmet och sticker kon och försöker få allt från sprutan in. Misslyckas pickar pånytt och kon stångas och råmar igen tappar jag "greppet". Sticker till igen och igen sedan kommer min hostpappa och skall hjälpa jag ger honom sprutan och han ser förvånat att den är tom och att nålen inte är böjd. Vi släpper tillbaka korna och jag tar kvällen och försvinner in i en bok. Innan jag somnar.

Måndag morgon och jag väcks av min telefon. Stirrar arg på klockan och masar mig upp. Funderar hurudan dagen kommer att vara. Jag går upp för trapporna dricker kaffe och äter mitt morgonmål. Efter det står det stängselarbete på agendan. Hela dagen alla 9 arbetstimmar går åt till att sätta upp stängsel på anvisade platser. Mitt på dagen slår det mig att jag gått omkring i topp utan solkräm. Efter det tassar jag in och sätter på krämen. Bättre sent än aldrig. På kvällen kan jag konstatera att mina kinder och axlar har fått sin del av solen. Måste lära mig sätta på solkräm!