Första natten i Kanada

Natten är orolig. Det är svårt att somna, tänk om man skulle försova sig? Jag blickar på klockan som i lyser argt med sina gröna siffror . De visar 1.50 och blundar i hopp att tiden skulle visa sig vara fel och jag skulle somna. Efter några timmars väntande skriker telefonen brevid mig. Jag blir bländad då jag trycker av alarmet och konstaterar att klockan redan är 3.40. Tungt slänger jag fötterna ut sängen för att få i mig en kopp kaffe och bli redo tills skjutsen kommer till 5.00. Efter detta beger vi oss till Helsingfors-Vanda flygfält, för att vara i tid. På flygplatsen säger jag hejdå till min far och går igenom säkerhetskontrollen utan att behöva visa mer. Med vetskapen att min väska kommer ända fram till Calgary och att jag måste skaffa ett boarding-pass så stiger jag ombord på planet och sätter mig tillrätta. Planet lyfter från landningsbanan 20 minuter senare än beräknad avfärd som var 9.15. Detta för att några väskor vill med. I min nervositet inser jag att tuggiset är i handbagage ovanför mitt huvud och bälteslampan lyser. Jag vågar inte stiga upp efter det så besluter mig för att överleva utan. Planet vänder sig uppåt emot luften, känslan är enorm som om inälvorna trängs ihop. Jag grips av panik. Tänk om jag spyr? Jag ser ut och vi är redan från marken. Inom mig väntar jag att paniken skall välla fram ut magen ut i alla porer. Jag är säker på att öronen slår i lås vilken sekund som helst. Inget av de sist nämnda händer istället känns det som vi är uppretade redan fast då jag ser framåt ser jag hur planet lutar. Under min resa till Frankfurt har jag blivit lyckligt lottad att sitta brevid två finnar. De talar om allt frågar mig vart och varför jag är påväg med flyg. Påpekar allt de ser och jag får träna att höra finska. Landningen kommer som en duns och så är vi i Frankfurt.

Som en virvelvind stressar vi igenom hela Frankfurt flygfält för att hitta varifrån planet som avgår till Calgary avgår. Medan vi går genom flygplatsen ger sig stegringen till känna och jag känner hur värmen och tröttheten ilar genom hela kroppen. Tanken slår mig om det alls är slugt att rusa omkring såhär. Slår bort tanken och fortsätter. Efter en del vimsas och yras och sprungit omkring som huvudlösa höns hittar vi rätt. Bara att invänta planet. På flygplatsen köper jag en sudoku-bok som visar sig onödig samt lite drickjoghurt för att överleva. Tur som jag har får jag ingen plats på mitt boarding-pass utan måste invänta att de kallar upp mig igen innan jag har en plats reserverad. Alldeles för mig. Brevid ett engelspråkit par antagligen från Kanada. Jag känner hungern riva till inom mig och vi serveras ganska snart efter avfärd mat. Först dödar jag tid med att lösa sudoku. Tröttnar fort och inser att det finns en skärm framför mig. Bara för mig. Jag trycker på den. Inget händer. Kollar omkring mig alla andra ser på film. Jag trycker igen. Jag kastas in i en värld av filmer, musik och spel. Jag väljer en film, Black Swan. Jättefin film tänkte börja gråta i slutet men lät bli. Efter det såg jag några delar av serier de hade för åskådning. Tröttheten känns i ögonlocken jag försöker sova men kan inte. Efter 7h så är allt tråkigt jag kan inte sova jag orkar inte sitta still. Jag vill av planet. Jag återgår att se på serier. Sedan efter en efterlängtad tid så meddelar kaptenen att vi ska landa. Jag har fast säkerhetsbältet allt är som det skall och jag lutar mig tillbaka försöker se ut men då jag sitter i mitten av ett stort plan blir det på ett försök. Jag väntar och väntar plötsligt säger hon brevid mig att det var den bästa landning hon varit med om. Jag kollar mot fönstret där är mark. Jag har missat landningen. Undrar hastigt hur det är möjligt och inser att jag inte märkte den. I Frankfurt ryckte det i hela planet så där kändes det.

Jag går ut och undrar hur jag hittar min väska. Kommer till en passkontroll sedan vidare till immigrationsavdelning för att få alla papper i fyllda. Sedan efter väskan. Jag känner i kroppen att jag inte sovt på 20h och inte ordentligt före det. Framför mig säger nån på engelsa att komma hit trög i skallen och i kroppen blir jag förvånad och går trögt fram. Hon vill ha ett papper jag satt undan. Hon suckar då jag klumpigt ledar fram det. Jag ger det och går vidare smått förvånad att ingen nånstans sökt igenom vare sig väskan eller mig. Känslan av nöjdhet sprider sig i kroppen. Jag går ut till det okända. Där i flygplatsen möts jag av värdarna jag skall praktisera hos. De är vänliga och artiga. Tröttheten ger sig till känsla. På vägen till det som skall bli mitt hem för sju månader stannar vi hastigt för att äta och sedan hem. Kan man kalla det hem efter en dag?

Jag är nyfiken och skall vaka hela vägen och se mig runt. Somnar efter 5 minuter då vi kört bort från matstället. Vaknar av att jag samlar upp det jag håller på att tappa från munnen. Känner mig fräsh och drar in dräglet påväg ner från mungipan. Värden kollar på mig i backspegeln och säger ”I thought you were going to be up the whole way?” Jag ger ett leende som svar.

Jag är uppe än stund för att dricka lite te och sedan är det dags för mig att duscha av mig flyget. Då jag stiger in i duschen möts jag av en annorlunda dusch. Jag kollar på den och inser att det måste vara så lätt att använda den som jag tror. Rätt hade jag. Efter en snabb dusch så är det sova som gäller. I tron att jag skall sova till 11 så vaknar jag lite över 6. Jag tar det lugnt och vilar tills klockan blir 8. Då kan jag stiga upp.

Huset är annorlunda än I Finland. Allt är annorlunda. I källaren finns ett rum och en wc till mitt förfogande. På tal om det jag har ännu inte packat upp ordentligt. På morgonen blir jag lätt visad runt hur man hittar i köket samt hur man använder den ätande diskhon. Efter det tar vi en tur på ägorna och i slutet av en åker blir jag tillsagd att inte köra ut på USA border. För det kan bli lite svårt att förklara för myndigheterna där att en Finländare kör omkring i USA av misstag. Så att så nära USA är jag. Så nu har jag blivit visad var allt är och vad allt heter. Är det meningen jag skall hitta nu? Samt minnas vad allt heter. De har en hund jag inte minns vad heter. Eller de springer små djur överallt jag inte heller vet vad är eller vad de heter. Några stunder på dagen fattar jag inget de måste vara då som hårdskivan är full. Fast jag har intalat mig att första veckan kommer att vara värst innan jag vet vad alla djur, mat, växter för att vara ärlig vad allt heter.