Inatt då jag skulle fara och sova, kände jag en oroligkänsla jag sällan känner. Jag läste en stund. Plötsligt kände jag mig inte ensam. Kollar omkring i rummet inte en katt. Jag lägger undan boken. Fantasin löper iväg, jag hör det som inte finns. Jag känner närvaro av den som inte finns. Sakta vänder jag mig på sida intalar de ord som stärker mig mest "Allting känns mindre hemskt om man blundar".
Efter fler timmar som jag vändt mig, försökt somna dras jag in i ett mörker som kramar sig om hela mig. Jag sover. Jag faller in i fler drömmar de är absurda och utan mening. Mitt på natten rycks jag upp till ytan av att nån krafsar brevid mig. Jag slår upp ögonen det är mörkt. Klockan visar 3.24 katten kommer in i rummet. Ett suckande ljud kommer ut ur min strup innan jag masar mig upp för att släppa ut katten. Hastigt in under täcket igen. Jag blundar.
Mittiallt kastas jag ut i vardagen. Det är kväll och jag gör igång bastun för min gäst, min syster. Min rumskamrat har heller inget emot att vi har bastu denna kväll. Då vi sätter oss i bastun sätter jag mig längst till höger brevid min katt, min förra katt. Hon ser lugnt på mig med sina vackra gröna ögon. Min syster kommer in, ber snällt om hon får sitta där jag sitter. Jag svarar nekande att jag sitter här nu och det är faktiskt jag som gjort igång för bastu. Hon blir förnärmad och ställer igång ett skådespel klagar på att hon aldrig får nåt att alltid jag är i vägen och tror jag har rätt att bestämma. Jag tittar förvånat på hennes skådespel, varifrån kommer nu detta. Hon slutar inte utan börjar ta upp gamla saker jag gjort fel. Jag slår upp ögonen kollar febrilt i det mörka rummet. Jag är hemma jag är i min egen säng och jag har just vaknat. Blickar hastigt på klockan den visar 6.05. Efter att jag suckat vänder jag mig tungt på mage. Känslan av att inte vara ensam har släppt och jag känner mig pigg. Fast jag känner mig pigg beslutar jag mig för att vara lat och ligga kvar. Det som jag har planerat för idag kan jag ändå inte göra denna tid på dygnet.
28 feb. 2011
27 feb. 2011
Februari månad
Morgonen börjar bra, stiger upp sent. Inte något jag brukar. Klockan pekar argt på 10. Hastigt en kopp kaffe för att hjärnan skall vakna. Tar på mig varma kläder och går ut. Snön knastrar under varje steg jag tar. Ute på backen möts jag av två par ögon. De kollar forskande på mig. Det ena paret kommer närmare. Mittiallt bryts tystnaden av att fyra par ögon till kommer skällandes emot mig. Jag hälsar på dem och sedan på min granne som sköter djuren.
Jag kollar på de första par ögonen som till hör en häst. Sakta går jag emot detta djur som noggrant följer med varje steg jag tar. Jag sträcker handen emot och möts av en varm mule. Jag kollar in i de stora svarta ögonen. De är vackra. Bakom mig hör jag hur nån nämner att hästen skall säljas. Jag tar ett stadigt tag om mulen, mest för att kolla hur hon reagerar. Hon står lugnt kvar och blåser varm luft i ansiktet på mig. Jag blir positivt överraskad över utvecklingen då hon kom fick man inte röra henne på samma sätt som nu. Ler åt att hon äntligen börjar lita på oss. Känner en ledsamhet att hon snart kommer att lämna oss. Men slår bort tanken av att jag också kommer att lämna alla för en lång tid. Tittar igen på henne och hoppas tyst för mig att hon får en bra plats.
Blir väckt av mina tankar av att nån nära brevid ber om jag kan hjälpa till och hämta foder till djuren. Svarar jakande och så tar vi oss iväg efter havre. Kan nu på efterhand konstarera att jag igen kunnat skjuta upp ett besök till gymet. Efter att man lyft/burit 13 stycken 30 kg fodersäckar kan man lugnt följande dag konstatera att man har hittat nya muskler man inte visste att fanns. Lustigt att de alltid visar sig efter att man gjort något tungt. Tycker de alltid skulle kunna visa att de finns! Inte sjuka då men.
Jag kollar på de första par ögonen som till hör en häst. Sakta går jag emot detta djur som noggrant följer med varje steg jag tar. Jag sträcker handen emot och möts av en varm mule. Jag kollar in i de stora svarta ögonen. De är vackra. Bakom mig hör jag hur nån nämner att hästen skall säljas. Jag tar ett stadigt tag om mulen, mest för att kolla hur hon reagerar. Hon står lugnt kvar och blåser varm luft i ansiktet på mig. Jag blir positivt överraskad över utvecklingen då hon kom fick man inte röra henne på samma sätt som nu. Ler åt att hon äntligen börjar lita på oss. Känner en ledsamhet att hon snart kommer att lämna oss. Men slår bort tanken av att jag också kommer att lämna alla för en lång tid. Tittar igen på henne och hoppas tyst för mig att hon får en bra plats.
Blir väckt av mina tankar av att nån nära brevid ber om jag kan hjälpa till och hämta foder till djuren. Svarar jakande och så tar vi oss iväg efter havre. Kan nu på efterhand konstarera att jag igen kunnat skjuta upp ett besök till gymet. Efter att man lyft/burit 13 stycken 30 kg fodersäckar kan man lugnt följande dag konstatera att man har hittat nya muskler man inte visste att fanns. Lustigt att de alltid visar sig efter att man gjort något tungt. Tycker de alltid skulle kunna visa att de finns! Inte sjuka då men.
13 feb. 2011
Men va i helv*te
Jag får inte äns bestämma själv vad jag ska göra eller hur jag ska reagera. Det var nu riktigt paska det! För er alla där ute säger jag bara en sak, jag reagerar precis hur jag vill! Vill jag bli arg så blir jag arg jag tänker inte sätta på ett vackert leende och låtsas som att allting är perfekt nej jag tänker fräsa och få ur mig vad jag känner. För att efter allt detta känns det mycket bättre. Har provat i fler år att lägga på ett vackert leende säga allt är fint, känna hur man är arg/ledsen innanför och sedan gå vidare. Tänka tillbaka på stunden undra varför jag inget sa och sen igen när de pånytt uppstår samma situation le för att senare undra varför.
Detta blir en ondcirkel och alla kör över en, för Hondä har ingen skillna med vad man gör. Nu då jag säger till tittar alla snett på mig och säger hondä hon vet ingenting. Jamen förlåt om jag har åsikter du inte tål. Det kan jag väl inte rå åt. Det är för det andra inte mitt problem heller det är ditt som inte tål mina åsikter. Klart jag försöker vara rättvis och jag är välmedveten att jag inte alltid har rätt och tänker från allas synvinklar innan jag besluter mig. MEN detta tar inte bort min åsikt, den får man inte bort genom att le vackert.
Och ni alla andra jag kanske inte alltid lyckas med att få tankarna precis rätt. Så jag kanske verkar lite blond ibland, MEN detta betyder inte att jag inte kan tänka själv. Jo, det är bättre man säger en gång extra än att man glömmer säga en sak, men prata inte ner till mig.
Janå, kanske jag har stressat ut mig tillräckligt för att igen en stund känna mig bättre.
Detta blir en ondcirkel och alla kör över en, för Hondä har ingen skillna med vad man gör. Nu då jag säger till tittar alla snett på mig och säger hondä hon vet ingenting. Jamen förlåt om jag har åsikter du inte tål. Det kan jag väl inte rå åt. Det är för det andra inte mitt problem heller det är ditt som inte tål mina åsikter. Klart jag försöker vara rättvis och jag är välmedveten att jag inte alltid har rätt och tänker från allas synvinklar innan jag besluter mig. MEN detta tar inte bort min åsikt, den får man inte bort genom att le vackert.
Och ni alla andra jag kanske inte alltid lyckas med att få tankarna precis rätt. Så jag kanske verkar lite blond ibland, MEN detta betyder inte att jag inte kan tänka själv. Jo, det är bättre man säger en gång extra än att man glömmer säga en sak, men prata inte ner till mig.
Janå, kanske jag har stressat ut mig tillräckligt för att igen en stund känna mig bättre.
5 feb. 2011
Jag ska måla hela världen...
Idag efter mycket planeras så har jag äntligen tagit penseln i min hand och på börjat min projekt som jag så länge pratat om. På tal om projekt. Jag hatar ordet projekt det låter som om det är något som måste bli klart. Som kräver att man gör det och planerar varje steg, beskriver vad man gjort och sedan skriver vad man skall göra. Så om jag på börjat min dröm istället. Så låter det trevligare!
Jag har altså äntligen täckt in hela golvet, alla skåp och sökt fram en stol att stå på. Allt detta bara för att måla taket vitt igen. Turen var på min sida och jag fick hjälp att öppna målfärgsburken. Det var bara för mig att titta på medan burken öppnades och en del av innehållet tömdes i en liten burk. Denna burk var ämnad för mitt bruk. Jag tog upp penseln i höger hand, satte burken med färg på bordet och klev upp på stolen. Sträcker ut hela min fulla längd för att dra det första penseldraget med vitfärg. Begrundat vad jag åstadkommit mittiallt tycker min hjälp att han också skall måla. Han drar åt sig en målarrulla och lägger den på ett skaft. Hastigt doppar han den i färgen och drar över taket. Jag ser hur det ser ut och konstaterar tyst att där for min arbetsro. Min hjälp utbrister snabbt att detta går på en halvtimme. Mittiallt får jag dra färg på alla kanter, skrymslen och lister snabbare. Efter hand som jag arbetar mig framåt får jag flytta stolen för att nå taket. Allting går undan jag målar där jag slipper till, för att de rum åt min hjälp som stryker på så mycket färg han hinner. Jag kastar en blick på golvet för att se hur mycket vi klottat. Ganska lite i mitt tycke. Inte se för länge för då säger hjälpen till att jag skall passa mig för att inte få en hel massa färg i håret. När jag äntligen kommit igång så tog taket slut, allt var målat. Kollar upp och känner mig nöjd. Ser hur hela taket ser ojämnt målat ut. Blundar. Tänker att det måste vara för att färgen torkar.
Senare på kvällen går jag för att inspektera arbetet och se om det behöver förbättras imorgon. Små missar upptäcks direkt. Tur att det finns färg i burken så det är bara att stryka på ny färg imorgon.
Efter denna betungande granskning av att glo upp i taket tycker jag det passar sig att se en film! Inte första gången jag tycker det är passande. Står framför alla mina dvd:n och väljer. Blicken fastnar på "Grand Theft Parsons" och väljer den. Jag gillar den filmen den har bra repliker, rolig story och den känns passligt lång. Kan rycka ur en replik som jag minns bra "You missed a gap 50 yards wide and hit a wall... In broad daylight!" Länge sen jag sett den filmen och jag hade glömt hur bra den är.
Jag har altså äntligen täckt in hela golvet, alla skåp och sökt fram en stol att stå på. Allt detta bara för att måla taket vitt igen. Turen var på min sida och jag fick hjälp att öppna målfärgsburken. Det var bara för mig att titta på medan burken öppnades och en del av innehållet tömdes i en liten burk. Denna burk var ämnad för mitt bruk. Jag tog upp penseln i höger hand, satte burken med färg på bordet och klev upp på stolen. Sträcker ut hela min fulla längd för att dra det första penseldraget med vitfärg. Begrundat vad jag åstadkommit mittiallt tycker min hjälp att han också skall måla. Han drar åt sig en målarrulla och lägger den på ett skaft. Hastigt doppar han den i färgen och drar över taket. Jag ser hur det ser ut och konstaterar tyst att där for min arbetsro. Min hjälp utbrister snabbt att detta går på en halvtimme. Mittiallt får jag dra färg på alla kanter, skrymslen och lister snabbare. Efter hand som jag arbetar mig framåt får jag flytta stolen för att nå taket. Allting går undan jag målar där jag slipper till, för att de rum åt min hjälp som stryker på så mycket färg han hinner. Jag kastar en blick på golvet för att se hur mycket vi klottat. Ganska lite i mitt tycke. Inte se för länge för då säger hjälpen till att jag skall passa mig för att inte få en hel massa färg i håret. När jag äntligen kommit igång så tog taket slut, allt var målat. Kollar upp och känner mig nöjd. Ser hur hela taket ser ojämnt målat ut. Blundar. Tänker att det måste vara för att färgen torkar.
Senare på kvällen går jag för att inspektera arbetet och se om det behöver förbättras imorgon. Små missar upptäcks direkt. Tur att det finns färg i burken så det är bara att stryka på ny färg imorgon.
Efter denna betungande granskning av att glo upp i taket tycker jag det passar sig att se en film! Inte första gången jag tycker det är passande. Står framför alla mina dvd:n och väljer. Blicken fastnar på "Grand Theft Parsons" och väljer den. Jag gillar den filmen den har bra repliker, rolig story och den känns passligt lång. Kan rycka ur en replik som jag minns bra "You missed a gap 50 yards wide and hit a wall... In broad daylight!" Länge sen jag sett den filmen och jag hade glömt hur bra den är.
3 feb. 2011
Kära blogg
Plötsligt slår jag upp ögonen. Medan jag sakta vänjer mig vid att ha ögonen uppe, går mina blickar mot taket. Det verkar än vara mörkt. Trevar i mörkret efter telefonen. Trycker på en knapp ett argt vitt sken lyser upp hela rummet. Förtvivlat blinkar jag emot det skarpa skenet, efter en stund kan jag urskilja siffror på telefonen. Klockan visar 5.24. Surt vänder jag mig om blundar och väntar på att tiden skall börja rusa iväg. Ingenting händer. Jag vänder mig till andra sidan. Blundar och väntar. Slår upp ögonen och kollar den här gången på min digitalklocka som visar siffrorna 5.43. Typiskt. Ligger och inväntar att morgonen skall rusa sig på, men tiden sölar sig fram. Tillsist orkar jag inte ligga still, masar mig upp och knäpper på datan. Den startar upp med ett surr och det känns som eftermiddag. Jag på börjar ett arbete, tiden börjar rusa sig fram. Efter en timme ringer en väckarklocka i rummet brevid. Senare kommer min kämppis yrvaket kring hörnet för att ära morgonmål. Jag noterar halvt att hon går förbi. När hon väl är i köket skriker min mage till. Som för att påminna mig om det bortglömda morgonmålet jag lovat den då vi steg upp.
Hela dagen fortsätter i samma slow motion som morgonnatten. Jag påbörjar arbete efter arbete för att aldrig slutföra ett enda. Tar mig fram till areenan för att kolla utbudet på program som blivit sända på yles kanaler. Slutar med att över skolarbeten ligger nu flera fönster som går igenom mitt liv, mina tankar, andras tankar, det som folk undrar över just nu även kallad ansiktsboken. Efter en stund knäpper jag igen fram areenan för att kolla några avsnitt mumin. De första visas bra. Följande går lite trögt, antingen är internet trögt eller så är det fler som vill se samma som jag. Jag rycker till av ljudet från min dator när äntligen mumin forstsätter igen. Somnade jag? Kollar mig yrvaket omkring. Om jag gjorde det var det nödvändigt! Jag tar fram rätt fönster på skärmen, ett word dokument. Fyra ord stirrar tillbaka på mig. Hade jag inte kommit längre?
Magen gör sig påmind igen. Jag går till kylskåpet och breder mig en smörgås. Sätter mig igen framför skärmen. Kollar på word dokumentet. Skriver några ord till. Bryts av tystnaden. Det behövs musik. Med ett musklick tar jag fram youtube. Söker fram lite musik. Senare faller disken mig i ögonen. Detta måste åtgärdas. Vem kan leva i en sådan svinstia? Efter att disken är diskad. Tycker jag att bloggen ser gammalmodig och tråkig ut. Dags för en ansiktslyftning. Sätter mig djupt in i internets djupa värld. Timmarna rusar framåt. Blickar mot klockan och tycker det är dags för kvällsmål och sova, då jag sov så dåligt inatt. Inte undra på att det är tungt att studera. Det finns hundra andra saker som måste göras just nu.
Hela dagen fortsätter i samma slow motion som morgonnatten. Jag påbörjar arbete efter arbete för att aldrig slutföra ett enda. Tar mig fram till areenan för att kolla utbudet på program som blivit sända på yles kanaler. Slutar med att över skolarbeten ligger nu flera fönster som går igenom mitt liv, mina tankar, andras tankar, det som folk undrar över just nu även kallad ansiktsboken. Efter en stund knäpper jag igen fram areenan för att kolla några avsnitt mumin. De första visas bra. Följande går lite trögt, antingen är internet trögt eller så är det fler som vill se samma som jag. Jag rycker till av ljudet från min dator när äntligen mumin forstsätter igen. Somnade jag? Kollar mig yrvaket omkring. Om jag gjorde det var det nödvändigt! Jag tar fram rätt fönster på skärmen, ett word dokument. Fyra ord stirrar tillbaka på mig. Hade jag inte kommit längre?
Magen gör sig påmind igen. Jag går till kylskåpet och breder mig en smörgås. Sätter mig igen framför skärmen. Kollar på word dokumentet. Skriver några ord till. Bryts av tystnaden. Det behövs musik. Med ett musklick tar jag fram youtube. Söker fram lite musik. Senare faller disken mig i ögonen. Detta måste åtgärdas. Vem kan leva i en sådan svinstia? Efter att disken är diskad. Tycker jag att bloggen ser gammalmodig och tråkig ut. Dags för en ansiktslyftning. Sätter mig djupt in i internets djupa värld. Timmarna rusar framåt. Blickar mot klockan och tycker det är dags för kvällsmål och sova, då jag sov så dåligt inatt. Inte undra på att det är tungt att studera. Det finns hundra andra saker som måste göras just nu.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)