En dag som alla andra

Detta underbara snöväder medför en helmassa arbete som man inte räknar med. Jag konstaterar att det snöat under tiden jag har varit hemifrån och firat min moder. Sakta kör jag mazdan hemåt, försöker undvika att köra får hårt och tappa fästet. Under bilfärden som räcker längre än tidigare hinner jag planera allt som skall göras. Ved borde bäras in det borde eldas och kanske man skulle hinna få i sig ett kvällsmål innan det blir sent. Jag tar ett hastigt tag i ratten de känns som om bakändan lämnat marken, jag vänder väntar mig en hastig sväng ut i snövallen. Inget händer. Bilen fortsätter lugnt framåt efter att den återfått marken under hjulen. Jag andas lättat ut, betämmer mig att inte fundera så mycke på annat utan koncenterar mig på att köra. Efter en stund känns det igen lekande lätt, trots att ingen plogat. Det känns världsvant och hastigt trycks gasen lite hårdare ner och man börjar fundera på tonerna som matas ut ur högtalarna på bilen. Just för stunden spelas "take take takee it all but you never give" en vacker sång av Bruno Mars, som jag nyligen upptäkt att är en bra artist. Jag skulle kunna försöka spela sönder hans musik, men tror det är oerhört svårt. Medan jag nynnar på hans låt saktar jag in för att göra en snäv kurva till höger. Sedan ganska snabbt en till vänster upp för en bake till så är jag hemma och kan äntligen få lite värme i huset. Jag blickar på vägen och känner att de vattnas i munnen de skulle vara gott med lite godis. Ett leende sprider sig över hela ansiktet, jag trycker ner gasen lite extra för att klara den sista backen. Tillika jag fundera på chokladen som väntar i huset. Bilen fräser till under. Jävlar den kommer int att orka upp, jag stampar hårdare på gasen ingen skillnad bilen ryter till men hålls på samma plats. Tyst svär jag för mig själv. Det är väl inget svårare än att backa efter mer fart. Hastigt slår jag i backväxeln med vana händer och låter bilen köra bakåt, kollar hastigt i backspegeln. För jag kan vägen utan till. Bilen stannar. Funderar hastigt, men jag kan vägen! Stiger ut och kollar jag har kört in i snövallen. Smäller handen emot pannan och ger ifrån ett suckande ljud. Bestämmer mig för att gå efter en snöskyffel. Ensam i mörkret lätt irriterad öser jag undan snön, provar att köra bilen. Detta leder till att de känns som den sakta glider längre ut i snön. Stiger igen ut kollar läget konstaterar att ingen kommer att störas på en bil i diket tar mitt pick och pack och tassar nedlåten emot huset. Tur var det inte längre än ett stenkast att gå i denna kyla. Jag kastar en sista blick på bilen. Vinden river i mina kläder, jag sätter snöskyffeln under armen och håller i min väska i andra handen. Stackars bilen ser så ensam ut, men han får vänta tills imoron då det är ljust och vi är två som tar bort den från snön. Innan jag vänder mig om hoppas jag att akkun håller i kylan, hittills har det visat sig vara en bra bil. Kylan biter sig i kinderna och jag känner att de är rosenröda till färgen. Hastigt rusar jag iväg in med mina saker, lägger hastigt ner allt på närmaste bord för att hämta in veden. Hämta in värmen i huset. Det är kyligt ute och inne är det inte heller alltför varmt. I dörren möts jag av två hungriga katter. De tittar emot mig ger ifrån sig jamande ljud och sätter sina mest bambiliknande ögon emot mina för att tigga om mera mat. Vilket de i och för sig får för vem kan motstå dessa blickar man får då de sätter rätt sida till? Hastigt öser jag fram mat åt dem för att rusa iväg efter ved och göra upp eld i spisen. Efter det skall man hastigt mysa ner i en filt och ta en varm god kopp te till så känns livet underbart. Medan jag sitter inlindad under ett täcke med en kopp i ena handen blickar jag ut över vardagsrummet, det första som faller i min blick är min bruna gran. Synd nog så är den redan brun. Den ser sorgsen ut. Än har jag inte haft hjärta att kasta den ut i kylan och snön. Fast tillika ser den bedrövlig ut att ha inne för beskådning...

För dum för att vara rädd?

Det står en vit häst i hagen. Jamen varför inte prova vad den går för? Tar hästen med en annan som kan hålla koll plus en häst extra. Då vi kommer till åkern passar det sig att prova vad den vita hästen gillar att bli riden, jag är mindre så jag tar sats. Fösöker försiktigt luta mot stigbygeln för att förbereda hästen på att det kommer tyngd snart. Jag tar sats klättrar försiktigt upp, så försiktigt det går.

Hästen som blivit under mig rusar iväg, hastigt i med foten i stigbygeln me mera tyglar. Hållas lugn prata med hästen. Hon rusar iväg lite småförvirrad, just som jag tänker men detta går bra så vänder hon tvärt hoppar över ett dike. Blir högst antagligen rädd av att tyngden av mig som kommer tillbaka med sådan kraft då hon slår i marken, hon blir till sig. Sprätter iväg bockandes över åkern, mot sin hästkompis. Jag märker hur hästen hoppar fram i snön, tar ett stadigt tag om manen. Hästen fortsätter bocka. Jag är bestämd att jag inte tänker ge mig, försöker få fram lugnande ord medan jag håller i mig i manen för brinn kära livet. Tillika som jag blir förvånad att jag kan hållas så lugn väntar jag på att hon ska sparka av mig, vilket hon inte gör utan hon har kommit fram till sin hästkompis. Hon stannar hon jag har med tar tag i tyglarna. Jag har min chans stiger ner. Med darrande ben känner jag mig nöjd att jag vann och inte flög av i farten.

Några meter framöver provar vi samma procedur, främst för att vänja hästen ifråga att man kan rida henne. Jag pratar lugnande visar med tyngden vad som händer och tar sedan sats och drar mig upp. Hon knycker sig för ett ben från himlen och rusar två varv runt min hjälpreda. Sedan lungar hon sig och jag låter henne gå framåt. Provar att stanna det går! Låter henne gå några meter till, innan jag stiger av då hon påvisat att hon inte tänker börja bocka. Detta räcker för denna dags träning. Man kan inte ta allt på en gång utan sakta arbeta upp ett förtroende tillsammans för att uppnå ett roligt sammarbete.

en mini hästtur

Det man inte är van med är man till sist smårädd för. Det kom fram igår äntligen skulle jag ta ledigt från skolan fara ner och se vad som händer med djuren kanske ta mig en promenad med hästen? Men ack så skrämmande det okända djuret verkade. För jag kan inte säkert veta att den inte menar mig illa av flit. Och hårt går hon framåt nästan rusar.

Det var kul, vi skulle testa vad hon gillar att bli riden. Först tittade jag på för jag kände att jag inte rört en häst på så länge, det kändes skrämmande. Men sedan vågade jag mig upp, och hästen gick en volt i runt. Innan vi fick henne att rusa framåt. Mycket förvånad och känslig häst under mig. Efter att hon fått rusat en stund lugnar hon ner sig och går aningen lugnare. Fortfarande går hon på tårna och följer varje rörelse som sker uppe på ryggen. Tyst intalar jag mig att slappna av att hon rusar inte iväg utan hon bara har bara lite längre och snabbare steg än vad jag är van med. Efter en stund känns det redan bättre då man vant sig, och kanske man till och med kommer sig att ta henne för en tur till nångång. :) Nu så behöver bara denhär flickan bli lite mindre rädd för stora djur så skulle allting bli mycket lättare :) och mittiallt känns det som om något jag trodde hade växt ur mig, sakta växer upp tillbaka :D

Dagens datum :) de e söndag

Efter en vecka med skolan i Sverige så märker man att de tar på krafterna :) Vi har fått se mycket nytt samt träna på hur man överlever med minsta möjliga sömn. Har i veckoslutet tagit igen min sömnbrist så att jag är pigg och kry igen :) Skulle däremot aldrig bytt ut resan mot något. Orkar inte berätta allt som hänt i Sverige det skulle bli så långt :O

Kom hem igår morse efter att jag sovit ca 2 timmar på båten. Hämtade in min packning kände hur tröttheten smög sig på. Tänkte att det kan passa bra med en film. Hittade en trevlig och satt den i dvd-spelaren. Jag hittade lite morgonmål och satt mig tillrätta i soffan. Redan efter tio minuter stängdes mina ögonlock tungt och jag sov fram tills det blev eftermiddag. Efter att jag vaknat ruskade jag yrt på huvudet och tyckte jag måste se filmen pånytt då jag missat den. Lag den att spela igen. Började kolla men innan det gått tio minuter kände jag hur ögonlocken blev tunga och drog sig neråt, sedan sov jag igen. Efter att jag vaknat denna gång bestämde jag mig för att det var oerhört onödigt att försöka se på film. Istället drog jag mig trögt upp från soffan för att tillreda lite mat.

göra allt på en gång..

Imorse vaknade jag helt outvilad. Det kändes som om jag hade sand under ögonlocken och tyngder på armar och ben. Jag har så mycket att tänka på samt göra så det känns som om jag inte har tid/ro att sova. Sedan sov jag även på fel plats. Allt kändes fel.

Efter en kopp kaffe, svart. Så blinkade jag två gånger och efter det kändes världen ljusare. Allt kändes inte lika tung och trist. Tyngderna och sanden hade runnit av. Jag funderade framåt på dagens lektioner gjorde en hastig genomgång på vad som skall göras under dagen. Eller kanske under veckan? Två arbeten, läsa på tent. Kanske man skulle fundera på att skriva de tenter som väntar. Men allt detta görs inte idag. Tror de blir lektioner och lite på skolarbete! Jag kolla emot klockan den visade 8.00, bäst att ta med sina saker och bege sig till skolan.

Jag drog min röda rock på mej satte skorna i mina feik all stars. Tog mina mazda nyklar i handen. De med ett citroen märke som nyckelring. Undrar om nån tror jag har en citroen då jag fick nyckelringen? kollar att mazdan ser bra ut. Den glänser i morgon solen. Jag har tvättat den för några dagar sedan. Jag sätter väskan på baksätet och sätter mig bakom ratten. Då jag vrider om nyckeln startar bilen med ett ljud. Jag kollar ännu en gånga att det inte finns nåt bakom innan jag backar och svänger bilen. Glömmer nästan att sätta på lamporna. Startar emot skolan och dess lektioner. Även en ny dag har börjat.

Is it a sign?

Drömmar, ack dessa udda drömmar...

En helt vanlig dag min mor, syster och hennes vän känner sig res-sugna och vill ut på nya äventyr, konstigt nog tillsammans. De planerar och planerar och bestämmer sig för att Canada låter som ett perfekt resmål. Resan är bokad för februari månad. Jag blir utom mig och frågar om de inte skulle kunna tänka sig att flytta resan lite framåt? Oförstående ser de på mig och svarar att nej. Vi har just bokat och bestämt oss. Som så många andra gånger går jag till min far för att försöka förklara och få förståelse. Det skulle vara helt dumt att de reste till Canada i februari då de skulle kunna resa dit närsom helst på sommaren då jag är där. Min far vänder sig argt mot mig och säger "Vad skulle de ha för skillna om de reser dit när du är där eller inte är där?" Vadå ingen skillnad. Jag slår upp ögonen och blickar omkring i rummet, det var en dröm.

Idag på kvällen gick jag ut med hundarna. Jag stannade upp. Dimman låg tät över åkern. Kollade man emot huset såg man hur lampljuset skar fram i dimman. Allt detta var rogivande. Luften känndes rå och höstig. Man kunde urskilja var himlen och träden mötte varandra under dem såg man hur dimman låg över hela åkern som ett vitt täcke. Hundarna stannade upp de med, undrande över vad jag ser i mörkret. Min blick lyftes emot natthimlen, plötsligt slog en saknad emot. Saknaden efter kyla, ett snötäcke över marken och tydligare stjärnor. Jag ville ha knastrande snö under fötterna en pulka att lägga mig i och kallt så att andetagen skulle synnas som rök. Jag kände en tass emot min hand och rycktes tillbaka till verkligheten. Verkligheten som är långt från minus grader och snö. Isållet är den fuktig rå och mörk. Hösten är på kommande. Jag vände mig mot huset kallade på hundarna och gick hem.

Vi ska nu bara se..

Länge har jag funderat över att det skulle vara dags att köpa friheten åt sig. Med detta menar jag bil. En egen bil. Så att man är lite mera självständig och inte alltid behöver planera hur man ska göra allt.

Jag och välja bilar det skulle aldrig lyckas så jag tog med "plånboken och rådet" och vi begav oss till olika bilaffärer i närheten för att kolla utbudet. Först kolla vi igenom vad som fanns. I en butik sålde de en gammal, billig grön bil. Den stod ensam i garaget de hade just monterat på den. Vi kollade snabbt på den och begav oss vidare. På nästa ställe fick vi titta på en röd golf, som var lite dyrare. Men den var röd :) för att inte få upp förväntningarna så provkörde vi den aldrig. I följande affär så stod en gul ford ka på parkeringen och log. Det första min kommentar var "jag kör aldrig en GUL bil" med tanke på gulbil-leken...
Vi fortsatte vår färd att kolla bilar på sista stället fanns den en vinröd nissan, den glänste så fint att vi tog den på en provtur. Verkligen inget kap. Den betedde sig inte alls som den borde ha gjort. Klockan blev så mycket att de flesta affärer stängde bäst att ta sig hem tillbaka.

Följande dag tyckte "plånboken och rådet" att vi skulle provköra golfen iaf. Nåja den var ju röd :) Så vi begav oss iväg men innan skulle vi nog kolla på den gröna bilen än en gång. Nu hade den gröna bilen fått flytta ut bland de bilar som var till salu. "Plånboken och rådet" och jag gick runt och granskade bilen noga. Kollade efter defekter och andra fel. Mitt i allt frågade om jag ville provköra. Varför inte? Med tanken på den röda bilen satt jag mig bakom ratten och körde försiktigt iväg. Ut på asfalten. Längs vägen stäckte på "hjulen" och kom opp i 80km/h, tyckte den kändes helt okej att köra. Sen ville "plånboken och rådet" också provköra, han tyckte jag körde för försiktigt. Vi böt plats och han provade hur bilen betedde sig. Vi körde tillbaka. När vi kom fram lämnade vi över nyckeln och "plånboken och rådet" sade vi tar bilen. Jaha tänkte jag det var trevligt :) Så vi ska bara titta sluta i oho vi köpt den ändå. Så nu är jag en ägare till en grönbil :) hoppeligen en lycklig ägare :P

Igår sa de ka-sching i kassan så nu äger jag en del av bilen fast "plånboken och rådet" äger den större delen.

Tack o gunatt

Heej de e tisdag

Fick min vän på besök idag. Hämtade henne från tåget på morgonen så att vi kunde prata innan hon skulle bege sig vidare i världen. Till vårt grannland.

Morgonen började med att väckarklockan skrek ut i tystnaden. Yrvaket kollade jag omkring mej i rummet innan jag kom underfund med vad det var för ljud. Trycker hastigt på en knapp, ljudet tystnar. Efter tio minuter skriker den till för att påminna att den finns. Jag hör kaffekokaren i bakgrunden. Tittar på klockan. Den visar 06.10 sakta drar jag mej ur sängen och borstar tänderna. Efter en kopp kaffe känns allting mycket lättare som vanligt.

Djuren vill också ha sin mat. Så jag tar på mej kläder och tassar iväg. Det har blivit kyligare i luften. Hösten kommer med stormsteg emot oss. Medan jag går till djuren försöker jag inse att skolan snart börjar och än har jag mycket som borde göras. Djuren får sin mat och jag skyndar iväg för att ta en snabbdusch.

Håret vill inte som jag vill. Fast jag försöker sätta i olika medel. Efter en stunds försök ser det nästan bra ut. Klockan går framåt snart måste jag starta emot tåget om jag ska hinna i tid. Kollar mej hastigt i spegeln sätter på lite mascara och går emot bilen. Startar den och kör emot tågstationen. Kommer fram i förtid. Som jag allt som oftast gör. Tur nog behöver jag inte vänta innan tåget kommer och jag kan köra hem med min vän.

Vi tar en lugn dag och berättar om det ena och andra. Samma kväll kör jag henne till tåget. Hon ska ut i stora världen. :) Kommer nog att sakna henne men önskar henne allt väl och att hon ska trivas samt lära sej mycket nytt. Det finns msn, skype, mail och tillåme brev. Så hon är egentligen inte så långt borta.

jobb

Den senaste tiden har gått åt till jobb. Jobb som jag gillar. Att vakna på morgonen och inte veta hurudan dagen blir. Känns skönt. Var morgon väcks jag av väckarklockans arga skrik och var morgon har jag även inte sluppit upp direkt. Usch vilken latmask jag blivit. Dagen börjar med en kopp kaffe och nåt till, sedan beger jag mej till djuren för att ge dem mat samt kolla att alla har det bra. Innan jag tar en paus och sedan blir det en promenad om alla djuren är på sina rätta platser. Ibland får jag tillåme prova mina vallnings kunskaper.

Jag gillar mitt jobb det är inte tidsbundet samt man gör det som behövs. Jag sätter mej i gräset bakom hunden som håller djuren. Hon rör sej inte djuren betar lugnt vidare. Gräset ser fräscht ut och det luktar får. Jag tar mej en liten stund för mej själv. Lammen på betet tittar nyfiket på vad vi gör. En av dem vänder sej mot oss och kollar länge innan den bestämmer sej för att komma och se. Bakom hunden sitter jag tyst och väntar. En lätt nästan omärkbar rörelse av henne och lammet vänder och går tillbaka till sin flock. Det är skönt att sitta i gräset. Tar fram min kamera och knäpper några bilder som minne av denna sköna stund.

vissa dagar e annorlunda än andra

Hippsie står i en kiosk. Hon kollar utbudet av lottokuponger och bestämmer sig för en som känns bra. I kassan betalar hon den för att sedan kolla att hon inte glömt något från hyllorna. Egentligen är det för att ha något att göra medan hennes vän betalar sin tobaksask. Tillsammans går det emot bilen. Luften är kall och fuktig, det är sent på kvällen himlen är stjärnklar.

Hippsie sätter sig brevid och hennes kompis kör. Sömnbristen ger sig till känna. Hon ler för sig själv när hon tänker på att hon snart ska få komma hem och krypa ner under täcket. Hon blundar och lutar sig bakåt i sätet. Hennes vän vrider igång bilen, som startar direkt. Sedan vänder hon sig emot Hippsie och säger vi måste få bilen tillbaka till dess rätta ägare.

Hippsie smäller upp ögonen och ser hur hennes säng försvinner ut tankarna. Tycker det är onödigt att föra tillbaka den direkt. Kompisen kör ut från parkeringen och vänder åt motsatt håll från Hippsies hem. Hippsie känner sig småsur, fast de inte är så lång omväg men i alla fall. Sätter på ett matt leende och vrider på radion. Efter bara några minuter vänder bilen in på en annan parkeringsplats var de står en man och väntar, det är hans bil. Vi stannar bilen nära honom och de byter chafför. Äntligen ska färden hemåt börja. Hippsie ler och hälsar på honom, tillika som han stiger in i bilen. Han sätter sig tillrätta och ändrar sätet till hans längd. Det är tyst och mörkt mittallt spräcks tystnaden av en telefon. Den ringen och i mörknet trävar Hippsie efter den utan resultat. Hon Spänner hörseln för att höra varifrån ljudet kommer. Hon slår upp ögonen, det är bäcksvart. Sakta sticker hon handen under dynan och plockar fram sin telefon och märker att klockan är 08.00 och det är larmet som skriker sig hes i den tysta morgonen. Nere vid fötterna ligger katten och sover. Sakta sätter hon sig upp i sängen och blickar runt i rummet. Tänker sig tillbaka på drömmen med ett leende på läpparna den kändes så sann. Katten blir ompysslad och magen påminner att den är hungrig. I bakgrunden hör hon att kaffekokaren räknar ner tills den stänger av sig själv. Hon stiger opp och drar ett par mjukisbyxor och en topp på sig för att ta sig en koppkaffe som så gärna behövs på morgonen om man vill vakna. Med kaffekoppen framför sig funderar hon över hur illa hon tyckt om drömmar förut, de var småskrämmande och lika. Nuförtiden verkar de bli fler trevliga drömmar istället. Kaffet kallnar i koppen medan hon sjunkit ner i djupa tankar...

ta mej några år tillbaka

Klockan ringer. Jag vaknar i ett ryck, utan att egentligen ha nåt på agendan har jag klockan att ringa. Vad var det jag drömde om? Det var något trevligt jag vaknade med ett leende på läpparna men minns inte var det var. Tar mej emot kaffekokaren för att få igång morgonen. Medan jag dricker en kopp kaffe å tar några kex till kommer jag på att jag inte varit till hästarna på länge. Tycker det känns som en bra ide, drar ett par mjukisbyxor på samt en topp. Kollar mej hastigt i spegeln, eftersom det e en vana. Går ut till hagen där hästarna står. Egentligen e jag int hästtokig men.

Går mot de två hästarna i hagen, termometern visade stadigt på 27 grader. Det är varmt och fuktikt i luften känns mycket varmare och nästan tropiskt. Väl framme hos hästarna skrapar jag den ena i manen, den ser lugnt tillbaka på mej. Jag sätter mitt ansiktet emot dess kropp och andas in lukten av häst, kanske mera doften av häst. Hästar luktar gott.

Det tar mej fler år tillbaka och jag blundar föreställer mej att hästen e rödbrun och större. Medan jag blundar minns jag det som de var igår. Som om det var Tony jag lutar emot och andas in hästdamm och svett av. Vill inte öppna ögonen vill bara att tiden skulle flyttas 3-4år bakåt. Att framför mej skulle stå en fuxfärgad hannoveran. Som jag skulle kunna sadla och ta en tur med över åkrarna. Jag och Tony vi förstod varandra.

Jag öppnar ögonen framför står en brunsvart häst. Jag tycker det känns tungt att andas som hela luften e tung. Måste bero på vädret. Ger en sista klapp till hästen innan jag ger mej av för att finna en bok jag lämnat i soffan. Läser en Henning Mankell bok har inte än hunnit komma så långt men redan har dekkaren börjat med ett mord. Dekkare hör till mina favorit böcker samt Mankell till mina favorit författare, han kan skriva så berättande. :)

tid

Ibland tycker jag att tiden inte räcker till för allt som jag vill göra. Visst man prioriterar å gör allt roliga först :) men ibland funderar jag på att börja träna eller länka på allvar men då finns de int tid.. Var försvinner all tid? Gör jag bara fel val å planerar min dag fel..

Så efter att jag hade målat på huset tillräckligt länge dragit penseln opp å ner doppat den i burken efter mer färg. Sett hur färgen droppat ner på marken medan jag lyssnat på musik kom jag på att om man stiger opp lite tidigare på morgonen kanske man skulle hinna få in en länk tid :) men sedan kom nästa problem jag e ingen morgonmänniska. Två bräder e målade dags att flytta på stegen. Jag klättrar ner å flyttar stegen två bräder åt vänster. Klättrar upp till tonerna av Magnus Uggla pärlor åt svin. Försvinner in i mina tankar igen om att tiden inte räcker till för att länka. Kanske man ändå kan ändra sina vanor fast man int e en morronmänniska? Kommer på att jag än en gång glömt att ringa efter en frissa tid, sneglar ner på klockan som visar 16.30 konstaterar att det e ingen vits att försöka ringa idag. Mittiallt e färgen slut i den lilla burken jag har med upp. Vilket passligt tillfälle att ta ledigt för idag. :) Tur att man kan bestämma sina egna arbetstider lyssnar på eminem we made you när jag klättrar ner för stegen sista gången för att lägga undan penslarna, för att fortsätta en annan dag.

Nu efter en efterlängtad dusch känner jag hur mina vader sakta börjar värka, de e ovana att stå på en stege å balansera. Än väntar jag på att axlarna ska börja bli sjuka så att man äntligen kan känna att man faktiskt fått något uträttat. Nu behövs det choklad för att man ska känna sej glad :)

Detta e min dag

Vaknade till ljudet att min väckarklocka, redan 9? Ruskar på huvvet å stiger upp för att börja min dag med att sköta djuren. Fast jag var kusk igår känner man sig slut av att komma hem nångång ett på natten å sen sov jag dåligt eftersom min katt härja en massa, men ändå e de dax att stiga opp å inta sitt kaffe så att man orkar tänka. :) Sitter med koppen framför mej å funderar på en träff med mina vänner jag tänker ordna, planerar å funderar mittiallt e kaffet kallt.. Svär å dricker en skvätt för att sedan gå å ge djuren sin mat.

Då djuren e skötta sätter jag mej vid datan för att göra på skolarbete *host host* blir inget av det, orkar int de e så varmt. Tar istället upp youtube å lyssnar några gånger till Royal Republic-Tommy Gun. Kommer på att jag int skrivit på länge i min blogg å tycker att det e ett ypperligt tillfälle att uppdatera mitt liv :) Plockar fram Jessy Matador-Allez!Ola!Olé! Sedan blickar jag på klockan för att upptäcka att min fritid håller på att ta slut å jobbet kallar. Bäst att försöka på mitt arbete gjort en annan dag.

Liten slö stund kom jag på att komma på frågor å svara på dem tillika :P

Tänkte ni skulle få lära känna denna Hippsie med 10 korta frågor som jag pusslat ihop samt svarat på ;)

1. Favorit färg: Röd. De finns tillåme en orsak varför ;) det hela började med att jag gillar ferrarin och efter de tyckte jag om ferrariröd. Samt nu gillar jag även andra nyanser av röd. Måste bara klargöra ferrarin ska vara röd! :D

2. Motto i livet: Det kunde ha varit värre, man skall alltid se från den ljusa sidan.

3. Favorit blomma: Förgätmigej :) den e så liten och enkel å otroligt vacker

4. Bästa tiden på dagen: Det blir kanske kväll/natt det e så stillsamt och härligt på natten och kvällen kan ha en vacker solnedgång :)

5. Då man blir arg: Så antingen blir jag helt tyst och säger int alls vad jag tycker å bara ser argt på alla. (denna e de jobbiga ingen fattar att jag e arg -.-) Andra kan vara att jag fräser i onödan på andra å sen blir arg om de fräser tillbaka :O Sist så måste jag springa av mej ilskan för att jag ska bli en lugn och trevlig människa igen.

6. Kaffe: Jag gillar kaffe svart utan tillsatt socker eller mjölk :) och försökte en tid bevisa mina vänner att jag int e kaffeberoende och kan lämna bort kaffe när jag vill. Detta slutade i att jag blev på uselt humör och mycket lättretlig. Så istället för att bevisa alla andra så bevisade jag mej själv fel :O

7. Rädd för: Just nu är det nog getingar -,- de sticks å det tar jätte AJJJ :o men annars nog även ormar å spindlar..


8. Favorit djur: Det e nog katt :D de e så härliga å ärliga ;) man ska verkligen veta hur man tas me dem

9. Om tiden kunde vridas tillbaka: Skulle jag int göra det. Joo det finns fler stunder jag skulle vilja leva om pånytt men jag tror att även små ändringar i den gågna tiden skulle ändra det vi kallar nutid å de skulle jag int vilja ändra på :O jag e nöjd me den jag e nu :)

10. Något som aldrig blir hemma: Jag lämnar aldrig mitt halsband, min telefon och mina örhängen hemma om jag går ut :) de e kära samt bra att ha (då tänker jag på att foonen kan vara bra att ha med).

Sov och katten kommer brevid och sova

Igår skämta jag med min "chef" att hon sku ta foto på alla stängslen så hon har före bild och sedan kan jämföra hur det ser ut då hon kommer tillbaka x) Men hon var snäll och svara det är lugnt, sedan föreställde hon sej alla stängslen sönder och ihop lappade... Hoppas nu inte de går så ändå :D

Idag väcktes jag klockan 5 av väckarklockan oh my gaah! Sen efter en tur till karis så tyckte jag ändå att jag var tillräckligt pigg. Det vill säga tills jag satt mej i soffan, det tog inte många minuter innan Hippsie sov... Sedan smög sej en kisse upp brevid ifall man skulle få för kallt då det är så varmt de är -.-

Så att va kan man göra sova en stund ;) och sedan är man som en ny människa! :P

Sol sol sol :D

Aaaah vad skönt med fint väder varmt och ledig tid :) Fram tills onsdagen kan jag slappa och ta det helt lugnt sen börjar jobbet :D men det är bara som avbytare och de gillar jag så att bra ska det nog gå ;P

Idag har jag träffat vänner och simmat och solat. Imorgon blir det en ny dag med nya möjligheter :)

Andra inlägget till min blogg

Har sakta börjat inse att hur mycket man än försöker planera och hinna med allting. Så så räcker tiden inte till. Ibland undrar jag om man skulle hinna med mera ifall dagarna var längre eller ifall tiden ändå skulle vara lika kort?

Dagen då jag mittiallt kom på att skaffa blogg..

Började inte som alla andra dagar, det vill säga att jag blev väckt av att min telefon ringde. Jag får ledigt säger de. Okej, jag skulle gärna sovit nån extra timme till men vad kan man göra åt att folk ringer och väcker mig. Så lika bra kunde jag stiga upp.

Tog mig en kopp kaffe, för att försöka vakna. Sedan bestämde jag mig för att det blir en lugn dag, eftersom jag tyckte jag behöve vila ut efter en midsommar på Åland. Så att det blir film och chips samt inget ansträngande arbete alls.

Så mittiallt som jag surfade på datan och funderade över livet, alla planer jag satt upp för sommarens lediga stunder och för de mindre lediga stunderna. Kom jag helt plötsligt på att jag ville starta en egen blogg. Tänkt och gjort. :)