Jag har firat påsken tillsammans med min hostfamilj och en del av deras släkt. Vå åt friterad broilder, sallad (både frukt och brocolli), friterade poteter (enorma och röda), citronkaka, daimkaka, you name it. Massvis man kände sig som en sten efteråt.
Idag har jag äntligen haft lite arbete att utföra. Jag började med en check av korna med quaden. Ingen såg ut att kalva eller dö. Dags att utfodra dem. Hostpappan nämde nåt om traktorn, minns inte vad. Jag hoppa in i den och vred om nyckeln utan resultat. Jag vred nyckeln på och av och provade starta traktorn igen. Denna gång lyckades det. Jag körde efter höet på vägen dit stod det en svart ko mitt på vägen. Medan jag körde traktorn emot kon så segade den sig iväg bort. Jag suckade lastade en bal i fronskopan, och körde tillbaka. Samma ko står kvar och glor. Jag kör sakta emot henne och hon segar en andra gång undan. Jag utfodrar ettåringarna och kör tillbaka efter en bal till. Lastar på den och kör en andra gång till ettåringarna. Möts på vägen av två kor som ställer sig ivägen, men flyttar på sig när jag närmar mig. Sista gången jag kör efter en bal så är det igen kor som samlat sig. Denna gång är det en gul ko som vägrar gå åt rätt håll. Just innan jag nuddar den med traktorn så flyttar den sig ur vägen.
Jag lastar på en sista bal och kör den till korna. Alla flockas runt den och jag stiger ur traktorn för att samla upp alla snören. Med korna ståendes nästan fast i mig rycker jag loss snören och kör till ettåringarna och gör lika på dess två balar.
Senare på dagen skall vi göra i ordning cultivatorn. Vi kopplar fast den till traktorn och flyttar den rätt. Då vi kopplade den till traktorn använde vi en grejj som lyfte upp cultivatorn för han (lite som domkraft) förutom att hostpappan måsta komma och hjälpa mig för vikten min räckte inte till att lyfta en cultivator. Jag fick hänga i armen som lyfter för att det skulle hända nåt. Kopplar till två extra vingar för att göra redskapet bredare. Efter några svordomar och mycke hammarslag sitter de fast och jag får äran att flytta cultivatorn. John Deeren som jag kör vänder på mitten så det är en jungfruresa för mig att köra en sån traktor och sedan skall man hålla koll på den lilla cultivatorn. Få den att vända på gårdsplanen som den nästan täcker. Efter en stund säger hostpappan att jag kan fälla in cultivatorn och den blir lite mindre men inte lättare för en ovan. Efter mycket om och men och hostpappan som båda sagt och vänt på ratten så är cultivatorn var den skall vara.
Igen var jag lyckligt lottad att få byta ut två ändor på cultivatorn. Efter mycke svordomar hade jag inte äns fått upp en mutter. Jag svor lite till använde allt jag kunde och den rörde sig inte. Hostpappan kommer förbi och drar lös muttern. Jag fortsätter arbetet muttrandes och byter över till följande mutter och tänker tyst jag ska nog klara detta. Tar i för brinn kära livet och slintar. Slår tummen in i cultivatorn. Jag svär och känner smärtan sprida sig. Med en hastig blick ner på tummen så konstaterar jag att det inte är så falit så jag skakar armen och skall just fortsätta när hostpappan kommer och frågar om jag skadat mig. Ifall jag skulle vilja ha plåster. Hah inte ska det nåt plåster på de lilla såren. Så jag nekar och fortsätter arbeta.
Tummen är inte äns så sjuk mera som den var då. Så det skulle bara vara löjligt med plåster.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar