göra allt på en gång..

Imorse vaknade jag helt outvilad. Det kändes som om jag hade sand under ögonlocken och tyngder på armar och ben. Jag har så mycket att tänka på samt göra så det känns som om jag inte har tid/ro att sova. Sedan sov jag även på fel plats. Allt kändes fel.

Efter en kopp kaffe, svart. Så blinkade jag två gånger och efter det kändes världen ljusare. Allt kändes inte lika tung och trist. Tyngderna och sanden hade runnit av. Jag funderade framåt på dagens lektioner gjorde en hastig genomgång på vad som skall göras under dagen. Eller kanske under veckan? Två arbeten, läsa på tent. Kanske man skulle fundera på att skriva de tenter som väntar. Men allt detta görs inte idag. Tror de blir lektioner och lite på skolarbete! Jag kolla emot klockan den visade 8.00, bäst att ta med sina saker och bege sig till skolan.

Jag drog min röda rock på mej satte skorna i mina feik all stars. Tog mina mazda nyklar i handen. De med ett citroen märke som nyckelring. Undrar om nån tror jag har en citroen då jag fick nyckelringen? kollar att mazdan ser bra ut. Den glänser i morgon solen. Jag har tvättat den för några dagar sedan. Jag sätter väskan på baksätet och sätter mig bakom ratten. Då jag vrider om nyckeln startar bilen med ett ljud. Jag kollar ännu en gånga att det inte finns nåt bakom innan jag backar och svänger bilen. Glömmer nästan att sätta på lamporna. Startar emot skolan och dess lektioner. Även en ny dag har börjat.

Is it a sign?

Drömmar, ack dessa udda drömmar...

En helt vanlig dag min mor, syster och hennes vän känner sig res-sugna och vill ut på nya äventyr, konstigt nog tillsammans. De planerar och planerar och bestämmer sig för att Canada låter som ett perfekt resmål. Resan är bokad för februari månad. Jag blir utom mig och frågar om de inte skulle kunna tänka sig att flytta resan lite framåt? Oförstående ser de på mig och svarar att nej. Vi har just bokat och bestämt oss. Som så många andra gånger går jag till min far för att försöka förklara och få förståelse. Det skulle vara helt dumt att de reste till Canada i februari då de skulle kunna resa dit närsom helst på sommaren då jag är där. Min far vänder sig argt mot mig och säger "Vad skulle de ha för skillna om de reser dit när du är där eller inte är där?" Vadå ingen skillnad. Jag slår upp ögonen och blickar omkring i rummet, det var en dröm.

Idag på kvällen gick jag ut med hundarna. Jag stannade upp. Dimman låg tät över åkern. Kollade man emot huset såg man hur lampljuset skar fram i dimman. Allt detta var rogivande. Luften känndes rå och höstig. Man kunde urskilja var himlen och träden mötte varandra under dem såg man hur dimman låg över hela åkern som ett vitt täcke. Hundarna stannade upp de med, undrande över vad jag ser i mörkret. Min blick lyftes emot natthimlen, plötsligt slog en saknad emot. Saknaden efter kyla, ett snötäcke över marken och tydligare stjärnor. Jag ville ha knastrande snö under fötterna en pulka att lägga mig i och kallt så att andetagen skulle synnas som rök. Jag kände en tass emot min hand och rycktes tillbaka till verkligheten. Verkligheten som är långt från minus grader och snö. Isållet är den fuktig rå och mörk. Hösten är på kommande. Jag vände mig mot huset kallade på hundarna och gick hem.

Vi ska nu bara se..

Länge har jag funderat över att det skulle vara dags att köpa friheten åt sig. Med detta menar jag bil. En egen bil. Så att man är lite mera självständig och inte alltid behöver planera hur man ska göra allt.

Jag och välja bilar det skulle aldrig lyckas så jag tog med "plånboken och rådet" och vi begav oss till olika bilaffärer i närheten för att kolla utbudet. Först kolla vi igenom vad som fanns. I en butik sålde de en gammal, billig grön bil. Den stod ensam i garaget de hade just monterat på den. Vi kollade snabbt på den och begav oss vidare. På nästa ställe fick vi titta på en röd golf, som var lite dyrare. Men den var röd :) för att inte få upp förväntningarna så provkörde vi den aldrig. I följande affär så stod en gul ford ka på parkeringen och log. Det första min kommentar var "jag kör aldrig en GUL bil" med tanke på gulbil-leken...
Vi fortsatte vår färd att kolla bilar på sista stället fanns den en vinröd nissan, den glänste så fint att vi tog den på en provtur. Verkligen inget kap. Den betedde sig inte alls som den borde ha gjort. Klockan blev så mycket att de flesta affärer stängde bäst att ta sig hem tillbaka.

Följande dag tyckte "plånboken och rådet" att vi skulle provköra golfen iaf. Nåja den var ju röd :) Så vi begav oss iväg men innan skulle vi nog kolla på den gröna bilen än en gång. Nu hade den gröna bilen fått flytta ut bland de bilar som var till salu. "Plånboken och rådet" och jag gick runt och granskade bilen noga. Kollade efter defekter och andra fel. Mitt i allt frågade om jag ville provköra. Varför inte? Med tanken på den röda bilen satt jag mig bakom ratten och körde försiktigt iväg. Ut på asfalten. Längs vägen stäckte på "hjulen" och kom opp i 80km/h, tyckte den kändes helt okej att köra. Sen ville "plånboken och rådet" också provköra, han tyckte jag körde för försiktigt. Vi böt plats och han provade hur bilen betedde sig. Vi körde tillbaka. När vi kom fram lämnade vi över nyckeln och "plånboken och rådet" sade vi tar bilen. Jaha tänkte jag det var trevligt :) Så vi ska bara titta sluta i oho vi köpt den ändå. Så nu är jag en ägare till en grönbil :) hoppeligen en lycklig ägare :P

Igår sa de ka-sching i kassan så nu äger jag en del av bilen fast "plånboken och rådet" äger den större delen.

Tack o gunatt