en kvällstanke

Country musiken fyller mitt tomma rum, nästan tomma rum. Några meter ifrån, under en filt, ligger min svarta katt och andas tungt. Under ifrån filten sticker det fram små svarta tassar som rör sig i sömnen. Sakta knips tassarna ihop, lite som om katten sträckte sig efter något men ändå inte. Morrhåren spelar i natten. Det är som om det har ett eget liv i ansiktet på min katt. Det är något fint och skört med denna syn. Jag försöker hållas stilla för att inte förstöra stunden. Stunden här och nu, då katten andas tungt och sover djupt. Mörkret lägger sig som en ridå kring huset utanför. Tyst och stilla blir ridån mera som ett täcke som sträcker sig över hus och hem. Det är något lugnande över det hela. Det finns en stund på dygnet som det är okej att mysa ihop till ett knyte och sova bort natten. Vakna till att morgonen tränger sig in genom fönster och ögonlock. Bli väckt av väckarklockans arga rop, eller glada sång. Hur man vill se på saken. Den första klockan som spräcker mina drömmars fantasi värld är med glada toner från en glad trudilutt. Om jag inte vaknat då väcks jag av en till väckarklocka som skriker ut sitt lidande i den tysta morgonen. Ljudet trängs in i kropp och själ och man vaknar hastigt. Tillräckligt hastigt för att kasta sig över väckarklockan som rusar iväg genom morgonens halvdunkla rum. Den skriker och springer. Denna nykomling köpte jag för att testa mina nerver och för att se om jag vaknar bättre. Svaret är ja och nej. Jag vaknar och slänger mig över den för att dåsa tillbaka, om jag inte har självdichiplin den morgonen.Varifrån har denna morgontrötta människa hittat till ytan? Jag brukar inte vara såhär lat om morgonen. Mycket ändras med tiden.