Kortare inlägg, oho

Har spenderat mina dagar med att sova och arbeta. För flunssan lade sina tunga klor i mig och håller mig trött och sjuk i muskler. Foten värker konstant medan handleder och ryggen är sjuk emellan. Jag hatar jag hatar att vara sjuk.

Har ändå orkat arbeta fast med en tupplur under lunchen. Eftersom bilen står och jag inte funnit lust eller inspiration att fixa igång den så kan jag lika bra arbeta under helgen med. Hoppeligen med kortare dagar. Som det lät som att det skulle bli.

Har dragit in luft från USA i mina lungor

Den ack så söndriga bilen reparerades med två skruvar och lim. Efter ett välförtjänat veckoslut med fest och stohej så var vi tillbaka i startrutan med min bil. För nu läcker han på samma plats.

Veckoslutet firades i Norrare breddgrader på en campingplats som heter blood indian lake. Med några öl och campfire. Riktigt mysigt. På lördagen tog vi oss en sväng ner till Bassano för att vara med om en riktig branding. Det mina vänner var en härlig upplevelse! Att se hur hästarna arbetar och hur cowboysen kastar sina lasson för att fånga en kalv som de sedan hämtar emot två frivilliga som kastar kalven runt och över på höger sida för att sedan hålla den nere. Medan resten av människorna utför sina arbeten som att ge spruta, märka, plastmärka och brännmärka. Kastrera och ge växthormon. Hoppas jag inte glömt nån del av arbetet. Härligt att se dessa arbeta. Dammet yr runt mig medan jag gör min uppgift och klipper märken i öronen. Ibland rusar en kalv emot och man måste alltid hålla ögonen på alla djur så man inte blir överrumplad. Jag såg ett nära öga tillfälle. Han höll nere en kalv. Mittiallt från ingenstans rusar en kalv emot honom och tar ett skutt. Mitt över huvudet ger kalven ifrån sig en extra spark. Som tur så träffas han inte av kalven. Utan kalven var så grasiöst över att jag inte kunde tro det var sant.

På måndags morgonen får jag reda på att lyckan inte står på min sida. Det blir stängselarbeten i 30 grader. Stängselarbeten är kul men inte i för varma tider. Puh. Följande dag får jag köra swather! Wau A/C love it. Men även det arbete har sitt slut igen står det stängselarbete på agendan. I shorts så jag kanske får lite mindre bondebränna och mer fin bränna. Önskan är stor för det.

När jag äntligen kommer in längtar jag efter en iskall coca cola. Hittar ingen och tycker jag kan nöja med not som liknar. Ni vet känslan då man tror man får något man verkligen längtat efter, men så visar det sig vara fel. Så var min känsla för i glaset var det diet coca cola som bubblade upp mot mig. Vilken skillnad och vilken äcklig dricka.

Hur man tämjer en fluga

Klockan skriker i tystnaden. Sakta väcks jag ur drömmarnas varma omfång. Jag sträcker mig efter telefonen och klämmer till den. Allt tystnar. Jag ser förvånat upp på klockan dess röda siffror lyser i mörkret. De står på 5.15. Jag suckar tungt och masar mig närmare sängkanten och stiger upp. Tar min morgon runda ut till toaletten. Sedan släpar jag mig upp för trapporna för att hämta mitt papper och allt annat innan jag upptäcker saknaden av mina gummistövlar. De står nere i bottenvåningen. Jag släpar mig tungt ner tillbaka. Väl nere bestämmer jag mig för att ta källardörren ut då jag ändå är så nära. Den lilla bilen skriker ut sin ilska när jag vrider om nyckeln. Lustigt nog startar den iväg utan problem när jag står på gasen. På åkern spottar bevattningssystemet ut sitt vatten medan de väntar på att jag skall infinna mig på plats för att flytta dessa hjul. Jag öppnar två extra kranar innan jag stänger av de två hjulen jag skall flytta. Argt vrider jag av vattnet och innan jag fått det avstängt har kranen och hjulen redan hunnit spotta vatten över hela mig. Lagom lycklig fortsätter jag till nästa för att stänga även det.
Då båda är stängda är det bara att vänta tills vattnet runnit ur dem innan jag kan flytta hjluen. Efter en lång väntan i bilen lyssnandes på radio flyttar jag hastigt ena hjulen och slår på vattnet. Allt går som smort och hjulen spottar glatt ut sitt vatten. Glad som jag är rusar jag till nästa med quaden morrandes under mig. Även den flyttas bra. Jag slår på slangen och vattnet. Ser hur slangen fylls, och inom mig bubblar svordomarna upp. Där är en skrytta på slagen. Utan att tänka stänger jag vattnet och drar ut slangen. Blir mött av ett skyfall med vatten från hjulen. Suckar och vänder på slangen. Som detta inte räckte så måste hjärnan ha tagit semester för jag petade in slangen i skyfallet och som man kunde förutse så blev jag bemött av en fonten av vatten som kom rusandes mot mig. Upp till ansiktet ner till tårna. Jag tryckte till slangen och allt slutade. Suckade åt min intelligens och vred på vattnet igen och tog mig hem. Där en dusch stod och skrek mitt namn. Detta kan man inte undvika höra tänkte jag och tog mig en lång uppvärmande dusch innan kaffet serverades av mig själv. Under min morgon kaffekopp tänkte jag hur mycket jag gillar bevattningen och fick höra att korna skall flyttas. Jag väcktes ur mina drömmar och tog min jumper med för att flytta kor. Med turen på min sida fick jag den lättare gruppen att flytta. Efter det blev det film. Eller för att inte ljuga så sov jag genom hela filmen. Detta var även hela min mening.

För att gå tillbaka några dagar i denna tid. Veckoslutet spenderades i Lethbridge var jag såg på film X-men. Samt innan det kollade jag baseboll på dagen. För att denna sport är så populär tänkte jag att jag måste kolla upp dessa regler och se den med egna ögon. Fattade nog noll, och sedan förlorade rätt lag. Ajdå.
Söndagen blev det äntligen ett dopp i det blå! Jag hade så väntat på denna dag. Jag körde till en sjö och solade och simmade en stund för att få ut all denna iver över alla sjöar som bara inte finns i min närhet. Skönt var det! Efter all denna underbara tid jag spenderat nära vatten kom jag för mig att köra hem. Hem hann jag och jag hann plocka ihop alla mina saker och stiga ut ur bilen innan jag hörde ett "puuf" ljud. Jag tittade förvånat mot bilen och såg hur något rökliknande steg upp från motorhuvet. Jag blev paff och bara stirrade. Det såg inte ut som rök. Ett enda ord slank upp ur halsen, ordet blev oho. Jag tassade in i huset och tittade mig runt. Gick fram till hostfamiljen och sade "my car just went puuf". Det tittade mot mig och frågade vad jag menade. Nå vad sku jag veta nåt om bilar så jag svarade att det lät så. Min hostpappa följde med ut för att se vad jag yrat om att har hänt. Mycket riktigt så var motorn fylld av kylarvätska och en slang hade misst en bit som skulle hålla vätskan på plats. Med lite tur i oturen så fann han sin plats att gå sönder på gården utanför huset. Det kunde ha varit varstans som hellst.

Dagar som kommer och går

Lukten sprider sig sakta omkring mig. Jag blir fundersam vad det är och upptäcker att det kommer från mina händer. Hastigt minns jag att jag tidigare fiskat upp sjögräs från vattenstället för korna. Det blir en hastig dusch gensast för dessa händer är grymma.

Tididagre har vi hunnit sortera upp våra kvigor från deras kvigor. Detta misstag någon annan förorsakat tog oss en dag att reda upp. Samt vi behövde vara 6-7 personer för att få in djuren och sortera dem i sorteringsfållan. Dagen var lång och varm. Nu är djuren äntligen på rätt bete.

När man tror att djuren kommar att sköta sig och arbetet kommer att gå smidigt, inser man hastigt nog att man har fel. Någon dag senare efter att vi fått kvigorna tillbaka på bete är vattnet slut i deras vattenkärl. Jag kör hem och meddelar detta. Efter lite funderas så har vi insett att vi måste köra ner vatten till djuren eftersom inte utgrävningen räcker till. Typiskt.

Irrigationen tar även sin tid. Varje dag klockan 6, 13.30 och 20.30 skall dessa wheelmoves flyttas för att finna en ny plats att sprida sitt vatten på. Detta gör att jag missar all min skype tid med min familj och all annan tid att skriva på bloggen eller bara slöa på internet. Turen har varit på min sida och jag har inte haft en enda morgon än. Tror än en gång att turen tar slut tills imoronbitti. Fast det har jag trott varje kväll sedan vi satt igång hela rumban. Nu är det inte många dagar kvar vilket är jätte skönt. De har igång spridningen i ca 10 dagar. Det innebär att det borde vara klart till veckoslutet. Härliga tider. Det är så mycket som ska göras då de flyttas. Först ska man flytta wheelmoven till en ny kran. Sedan skall en slang stor som mitt lår dras hela vägen till den nya kranen ca 16meter. Slangen har då än lite vatten i sig. Efter det så skall den fästas i den nya kranen samt i wheelmoven och sedan är allt klart för att sättas igång. Jag hade aldrig trott det skulle vara så tungt. Man får heller inte lämna hjärnan hemmma för då börjar det hända saker. För gör man fel "sprängs" nån ledning och det börjar spruta vatten från fel ställe. Så jag har försökt minnas att ta med hjärnan var gång det skall flyttas.
Igår kväll var jag säker på att hjärnan blivit hemma. För då jag flyttat nästan allt och skulle sätta igång den näst sista wheelmoven att sprida sitt vatten så slutade alla spruta. OHO. Känslan av misslyckande slog emot mig som kallt vatten. Arg som ett bi och ledsen som Ior ringde jag min hostpappa som kom över för att kolla läget. Än en gång hade turen vänt sig på min sida och jag hade inte sprängt hela härligheten. Pumpen hade stannat. Efter några svordomar så hade vi pumpen igång igen så att alla wheelmoves sprutade glatt ut sitt vatten.

Tacka vet jag länder utan irrigation. Eller sedan skall de ha en pivett! För wheelmoves det är nog bra jobbiga.

Morgonen började som vanligt. En kopp kaffe nåt smått att äta. Idag blev det joghurt och flingor. Mittiallt blir jag tillbaka dragen till verkligheten av att en bil kör in på gårdsplanen. Jag stiger upp och svarar snällt i dörren. Jag blir bemött av ord som påstår att korna har rymt de är ute överallt. Leende tackar jag för infon och kollar ut genom fönstret. Mycket riktigt inte ett djur i hagen. Kastar i mig allt jag hade kvar och rusar ut. Tillsammans tar vi quaden ner och börjar samla in våra utspridda djur. Som tur är de vana vid att bli vallade med quad så vi får dem lätt in genom stängslet tillbaka till sitt bete. Efter all denna rumba är det bara att ta sig in till byn och än en gång flytta bevattningen.

Man bygger muskler med mindre

Irrigations tiden har börjat. Eller bevattning som det heter så fint på svenska. Det betyder tidiga mornar, vilket jag till min stora förvåning inte sett av än. Och sena kvällar. För hela bevattningsystemet skall flyttas 3 gånger per dag. Som tur går det av sig självt men slangarna stora som mina lår skall dras på plats ca 16 meter. De är över fem meter långa och det finns vatten kvar i dem så de väger. Men de ska flyttas. Idag är första dagen jag sköter flyttande själv. Med min tur måste det så klart bli krängel på en åker och det bara spruta ut vatten från fel ställe. Argh, allt måste börja om från början. På med vatten i den "gamla" bevattningen på med vattnet i den vi skall flytta över till. Vänta tills hela systemet fylls upp. Stäng av det gamla och be till högre makter att inget faller av. Andra gången gilt! Gläjden är stor och jag lämnar bevattningssystemet åt dess öde tills klockan slår byte igen.

Gårdagen började som en vanlig dag. Jag fick veta mina arbetsuppgifter på morgonen och for ut och kolla djur på bete. Ena betet såg bra ut och jag packade ihop allt jag hade med i den lilla bilen och körde vidare körde förbi nästa bete och blickade hastigt ner och for vidare till det tredje. Hjärtat slog över ett slag då jag inte såg en själ vid vattenplatsen. Jag ser att staketet är nerfällt varpå man kan köra in, utan att tänka mer på detta lägger jag upp det. Jag inser att djuren måste stå uppe i hörnet och gömma sig. Startar quaden och kollar vatten, salt och stängsel. Då jag närmar mig hörnet ser jag ännu inga djur. Oron lägger sig över mina axlar och jag ser ända till betets slut. Inte ett spår av ett djur. Jag vänder om. Tar mig hastigt ner till bilen och börjar köra hemåt. Jag slår en signal hem som inte går fram. Orkar inte bråka mer utan kör hem. Där möter jag hostmamman som jag i osammanhängande meningar säger att djuren är borta. Mest osammanhängande är de för att jag glömt att nämna vilket bete jag pratar om. Efter en stund kläcker jag ur det med och vi kör ner tillsammans för att leta reda på de rymda kvigorna. När vi är framme ser jag var de tagit sig ut. Vi ser 2 kvigor och en ko med kalv gå längs vägen. Vi börjar kolla omkring oss jag i pickup och hon på quad. Vi möter en granne som snällt berättar var han sett djuren. Vi kör ditåt och möter på några elarbetare som arbetar vid vägen. De säger att de har jagat kor hela morgonen. Min hostmamma blir inte och prata utan kör vidare för att finna sina djur. Jag backar pickupen ut på vägen för att inte vara ivägen samt för att hindra djuren att gå den vägen. Elarbetarna stannar och pratar med mig. De frågar varifrån korna kommer. Jag pekar och säger fram längs vägen till höger. En skiner upp och frågar till höger?! Jag svarar jakande och han blir glad. För han hade lämnat upp porten på vänster sida alltså är detta inte hans problem. Sedan ser han mot mig och säger, om ni saknar några djur så kan ni fråga grannen för vi satt in ett tjugotal till vänster sida. Jag blir båd förvånad arg och sur. Vad har detta arbetare för rätt att jaga andras djur OCH sätta dem in i fel bete. För dessa killar har ingen aning hur mycket arbete de har gjort extra för oss. De lämnar mig och kör vidare var de skall arbeta vidare. Jag undrar om jag borde sagt något men tycker det inte var min plats.

En bit ifrån hör jag kvigorna komma. Jag gör mig redo att fösa dem rätt. Men blir så chockad att bilen står kvar då de kommer. Runt hörnet kommer kvigor springande med tungan ute och fraggan kommer ur munnen. Stackars djur. För sent kommer jag på att köra ut framför dem för att stoppa dem från att springa ut på bete. Så de springer trött vidare till en quad kommer till min räddning och föser dem rätt. Jag söker mig bakom djuren och börjar köra efter dem för att hålla dem i rörelse fasten jag tycker synd om dem. De går ack så snällt tillbaka hem. Efter det är det att reparera stängsel som gäller. Som pricken över i på dagen så försöker vi sortera ut våra kvigor från det andra bete som innehåller kvigor med tjur iallafall. Nog är det sen typiskt mina värdar hade inte tänkt att dessa kvigor skall vara ihop med en tjur men nu får de chans fram till söndag. För då mina vänner är det nya tag för att försöka sortera ut kvigorna. Vilket elände. Låt andras djur vara ifred! Inte kommer jag heller och försöker göra andras arbete. Murr.

Klockan börjar närma sig irrigationstid igen. Före detta skall jag berätta om mitt veckoslut.

Det blev rodeo på lördag. Eftersom hon jag skulle med inte kom med gick jag ensam. För att beskåda dessa rodeodjur. Ack de är så ståtliga. Samt för de som missat så kolla jag även på kopojkana med. Vi hade en close call med en tjur. Det såg paha ut och minns jag rätt så har jag de på film. Eftersom jag ville visa lite rodeo hemma också. Detta är en sport jag kommer sakna. Som jag säkert även kommer att ta mig tillbaka till Canada för att se.
Dagen efter blev det shopping i Calgary, som inte tog så länge för jag tröttnade samt jag bara körde vilse i stan då jag försökte hitta mer butiker. Så jag körde hem.
På måndagen körde jag till Head Smashed in buffalo jump. Wau säger jag. Att se en klippa var inte så jännä. Men att se hela historien bakom klippan var däremot intressant! Indianerna har använt klippor som denna för att lura och jaga ner bison för. Sedan då de fallit ner så dödade djuren och hade mat över vintern. De byggde en "landningbana" hela vägen fram till klippan för att få djuren att springa rätt. Sedan så klädde de ut sig i kalvskinn och vargskinn för att få flocken att röra sig. För en skrikande kalv får mammorna att söka sig till den, medan vargarna sakta kommer på så har de snabbt flocken i rörelse. Sedan är det bara att hålla den springande. "Landningsbanan" är gjord av stenar och kvistar de har plockat i högar som hinder för att de skall springa mot stupet. Dessa djur har inte den bästa synen så de väjer för dessa. Sedan så är det bara för bufflarna att hoppa till sin död. De hade ett museum med saker från indiantiden och gjort ett fiktivt stup med bufflar uppe så man kunde se hur det kunnat se ut.
Namnet Head Smashed In Buffalo Jump kommer från att det fanns en modig indian yngling som ville se hur bufflarna såg ut då de nådde marken så han ställde sig under klippan för att se. Han stod en bit ifrån. Ändå lyckades än buffel falla rakt på honom, därav kommer namnet.

Nå nu står de vekligen irrigation på klockan. Bäst att få kläderna bytta och hoppas att stövlarna torkat efter dagens insident med vattnet från irrigationsrören. Ack så blöt jag var. Och lagom glad. Hoppas vattnet håller sig ifrån mig för det är kyligt om kvällen.