vissa dagar e annorlunda än andra

Hippsie står i en kiosk. Hon kollar utbudet av lottokuponger och bestämmer sig för en som känns bra. I kassan betalar hon den för att sedan kolla att hon inte glömt något från hyllorna. Egentligen är det för att ha något att göra medan hennes vän betalar sin tobaksask. Tillsammans går det emot bilen. Luften är kall och fuktig, det är sent på kvällen himlen är stjärnklar.

Hippsie sätter sig brevid och hennes kompis kör. Sömnbristen ger sig till känna. Hon ler för sig själv när hon tänker på att hon snart ska få komma hem och krypa ner under täcket. Hon blundar och lutar sig bakåt i sätet. Hennes vän vrider igång bilen, som startar direkt. Sedan vänder hon sig emot Hippsie och säger vi måste få bilen tillbaka till dess rätta ägare.

Hippsie smäller upp ögonen och ser hur hennes säng försvinner ut tankarna. Tycker det är onödigt att föra tillbaka den direkt. Kompisen kör ut från parkeringen och vänder åt motsatt håll från Hippsies hem. Hippsie känner sig småsur, fast de inte är så lång omväg men i alla fall. Sätter på ett matt leende och vrider på radion. Efter bara några minuter vänder bilen in på en annan parkeringsplats var de står en man och väntar, det är hans bil. Vi stannar bilen nära honom och de byter chafför. Äntligen ska färden hemåt börja. Hippsie ler och hälsar på honom, tillika som han stiger in i bilen. Han sätter sig tillrätta och ändrar sätet till hans längd. Det är tyst och mörkt mittallt spräcks tystnaden av en telefon. Den ringen och i mörknet trävar Hippsie efter den utan resultat. Hon Spänner hörseln för att höra varifrån ljudet kommer. Hon slår upp ögonen, det är bäcksvart. Sakta sticker hon handen under dynan och plockar fram sin telefon och märker att klockan är 08.00 och det är larmet som skriker sig hes i den tysta morgonen. Nere vid fötterna ligger katten och sover. Sakta sätter hon sig upp i sängen och blickar runt i rummet. Tänker sig tillbaka på drömmen med ett leende på läpparna den kändes så sann. Katten blir ompysslad och magen påminner att den är hungrig. I bakgrunden hör hon att kaffekokaren räknar ner tills den stänger av sig själv. Hon stiger opp och drar ett par mjukisbyxor och en topp på sig för att ta sig en koppkaffe som så gärna behövs på morgonen om man vill vakna. Med kaffekoppen framför sig funderar hon över hur illa hon tyckt om drömmar förut, de var småskrämmande och lika. Nuförtiden verkar de bli fler trevliga drömmar istället. Kaffet kallnar i koppen medan hon sjunkit ner i djupa tankar...