göra allt på en gång..

Imorse vaknade jag helt outvilad. Det kändes som om jag hade sand under ögonlocken och tyngder på armar och ben. Jag har så mycket att tänka på samt göra så det känns som om jag inte har tid/ro att sova. Sedan sov jag även på fel plats. Allt kändes fel.

Efter en kopp kaffe, svart. Så blinkade jag två gånger och efter det kändes världen ljusare. Allt kändes inte lika tung och trist. Tyngderna och sanden hade runnit av. Jag funderade framåt på dagens lektioner gjorde en hastig genomgång på vad som skall göras under dagen. Eller kanske under veckan? Två arbeten, läsa på tent. Kanske man skulle fundera på att skriva de tenter som väntar. Men allt detta görs inte idag. Tror de blir lektioner och lite på skolarbete! Jag kolla emot klockan den visade 8.00, bäst att ta med sina saker och bege sig till skolan.

Jag drog min röda rock på mej satte skorna i mina feik all stars. Tog mina mazda nyklar i handen. De med ett citroen märke som nyckelring. Undrar om nån tror jag har en citroen då jag fick nyckelringen? kollar att mazdan ser bra ut. Den glänser i morgon solen. Jag har tvättat den för några dagar sedan. Jag sätter väskan på baksätet och sätter mig bakom ratten. Då jag vrider om nyckeln startar bilen med ett ljud. Jag kollar ännu en gånga att det inte finns nåt bakom innan jag backar och svänger bilen. Glömmer nästan att sätta på lamporna. Startar emot skolan och dess lektioner. Även en ny dag har börjat.

Is it a sign?

Drömmar, ack dessa udda drömmar...

En helt vanlig dag min mor, syster och hennes vän känner sig res-sugna och vill ut på nya äventyr, konstigt nog tillsammans. De planerar och planerar och bestämmer sig för att Canada låter som ett perfekt resmål. Resan är bokad för februari månad. Jag blir utom mig och frågar om de inte skulle kunna tänka sig att flytta resan lite framåt? Oförstående ser de på mig och svarar att nej. Vi har just bokat och bestämt oss. Som så många andra gånger går jag till min far för att försöka förklara och få förståelse. Det skulle vara helt dumt att de reste till Canada i februari då de skulle kunna resa dit närsom helst på sommaren då jag är där. Min far vänder sig argt mot mig och säger "Vad skulle de ha för skillna om de reser dit när du är där eller inte är där?" Vadå ingen skillnad. Jag slår upp ögonen och blickar omkring i rummet, det var en dröm.

Idag på kvällen gick jag ut med hundarna. Jag stannade upp. Dimman låg tät över åkern. Kollade man emot huset såg man hur lampljuset skar fram i dimman. Allt detta var rogivande. Luften känndes rå och höstig. Man kunde urskilja var himlen och träden mötte varandra under dem såg man hur dimman låg över hela åkern som ett vitt täcke. Hundarna stannade upp de med, undrande över vad jag ser i mörkret. Min blick lyftes emot natthimlen, plötsligt slog en saknad emot. Saknaden efter kyla, ett snötäcke över marken och tydligare stjärnor. Jag ville ha knastrande snö under fötterna en pulka att lägga mig i och kallt så att andetagen skulle synnas som rök. Jag kände en tass emot min hand och rycktes tillbaka till verkligheten. Verkligheten som är långt från minus grader och snö. Isållet är den fuktig rå och mörk. Hösten är på kommande. Jag vände mig mot huset kallade på hundarna och gick hem.

Vi ska nu bara se..

Länge har jag funderat över att det skulle vara dags att köpa friheten åt sig. Med detta menar jag bil. En egen bil. Så att man är lite mera självständig och inte alltid behöver planera hur man ska göra allt.

Jag och välja bilar det skulle aldrig lyckas så jag tog med "plånboken och rådet" och vi begav oss till olika bilaffärer i närheten för att kolla utbudet. Först kolla vi igenom vad som fanns. I en butik sålde de en gammal, billig grön bil. Den stod ensam i garaget de hade just monterat på den. Vi kollade snabbt på den och begav oss vidare. På nästa ställe fick vi titta på en röd golf, som var lite dyrare. Men den var röd :) för att inte få upp förväntningarna så provkörde vi den aldrig. I följande affär så stod en gul ford ka på parkeringen och log. Det första min kommentar var "jag kör aldrig en GUL bil" med tanke på gulbil-leken...
Vi fortsatte vår färd att kolla bilar på sista stället fanns den en vinröd nissan, den glänste så fint att vi tog den på en provtur. Verkligen inget kap. Den betedde sig inte alls som den borde ha gjort. Klockan blev så mycket att de flesta affärer stängde bäst att ta sig hem tillbaka.

Följande dag tyckte "plånboken och rådet" att vi skulle provköra golfen iaf. Nåja den var ju röd :) Så vi begav oss iväg men innan skulle vi nog kolla på den gröna bilen än en gång. Nu hade den gröna bilen fått flytta ut bland de bilar som var till salu. "Plånboken och rådet" och jag gick runt och granskade bilen noga. Kollade efter defekter och andra fel. Mitt i allt frågade om jag ville provköra. Varför inte? Med tanken på den röda bilen satt jag mig bakom ratten och körde försiktigt iväg. Ut på asfalten. Längs vägen stäckte på "hjulen" och kom opp i 80km/h, tyckte den kändes helt okej att köra. Sen ville "plånboken och rådet" också provköra, han tyckte jag körde för försiktigt. Vi böt plats och han provade hur bilen betedde sig. Vi körde tillbaka. När vi kom fram lämnade vi över nyckeln och "plånboken och rådet" sade vi tar bilen. Jaha tänkte jag det var trevligt :) Så vi ska bara titta sluta i oho vi köpt den ändå. Så nu är jag en ägare till en grönbil :) hoppeligen en lycklig ägare :P

Igår sa de ka-sching i kassan så nu äger jag en del av bilen fast "plånboken och rådet" äger den större delen.

Tack o gunatt

Heej de e tisdag

Fick min vän på besök idag. Hämtade henne från tåget på morgonen så att vi kunde prata innan hon skulle bege sig vidare i världen. Till vårt grannland.

Morgonen började med att väckarklockan skrek ut i tystnaden. Yrvaket kollade jag omkring mej i rummet innan jag kom underfund med vad det var för ljud. Trycker hastigt på en knapp, ljudet tystnar. Efter tio minuter skriker den till för att påminna att den finns. Jag hör kaffekokaren i bakgrunden. Tittar på klockan. Den visar 06.10 sakta drar jag mej ur sängen och borstar tänderna. Efter en kopp kaffe känns allting mycket lättare som vanligt.

Djuren vill också ha sin mat. Så jag tar på mej kläder och tassar iväg. Det har blivit kyligare i luften. Hösten kommer med stormsteg emot oss. Medan jag går till djuren försöker jag inse att skolan snart börjar och än har jag mycket som borde göras. Djuren får sin mat och jag skyndar iväg för att ta en snabbdusch.

Håret vill inte som jag vill. Fast jag försöker sätta i olika medel. Efter en stunds försök ser det nästan bra ut. Klockan går framåt snart måste jag starta emot tåget om jag ska hinna i tid. Kollar mej hastigt i spegeln sätter på lite mascara och går emot bilen. Startar den och kör emot tågstationen. Kommer fram i förtid. Som jag allt som oftast gör. Tur nog behöver jag inte vänta innan tåget kommer och jag kan köra hem med min vän.

Vi tar en lugn dag och berättar om det ena och andra. Samma kväll kör jag henne till tåget. Hon ska ut i stora världen. :) Kommer nog att sakna henne men önskar henne allt väl och att hon ska trivas samt lära sej mycket nytt. Det finns msn, skype, mail och tillåme brev. Så hon är egentligen inte så långt borta.

jobb

Den senaste tiden har gått åt till jobb. Jobb som jag gillar. Att vakna på morgonen och inte veta hurudan dagen blir. Känns skönt. Var morgon väcks jag av väckarklockans arga skrik och var morgon har jag även inte sluppit upp direkt. Usch vilken latmask jag blivit. Dagen börjar med en kopp kaffe och nåt till, sedan beger jag mej till djuren för att ge dem mat samt kolla att alla har det bra. Innan jag tar en paus och sedan blir det en promenad om alla djuren är på sina rätta platser. Ibland får jag tillåme prova mina vallnings kunskaper.

Jag gillar mitt jobb det är inte tidsbundet samt man gör det som behövs. Jag sätter mej i gräset bakom hunden som håller djuren. Hon rör sej inte djuren betar lugnt vidare. Gräset ser fräscht ut och det luktar får. Jag tar mej en liten stund för mej själv. Lammen på betet tittar nyfiket på vad vi gör. En av dem vänder sej mot oss och kollar länge innan den bestämmer sej för att komma och se. Bakom hunden sitter jag tyst och väntar. En lätt nästan omärkbar rörelse av henne och lammet vänder och går tillbaka till sin flock. Det är skönt att sitta i gräset. Tar fram min kamera och knäpper några bilder som minne av denna sköna stund.

vissa dagar e annorlunda än andra

Hippsie står i en kiosk. Hon kollar utbudet av lottokuponger och bestämmer sig för en som känns bra. I kassan betalar hon den för att sedan kolla att hon inte glömt något från hyllorna. Egentligen är det för att ha något att göra medan hennes vän betalar sin tobaksask. Tillsammans går det emot bilen. Luften är kall och fuktig, det är sent på kvällen himlen är stjärnklar.

Hippsie sätter sig brevid och hennes kompis kör. Sömnbristen ger sig till känna. Hon ler för sig själv när hon tänker på att hon snart ska få komma hem och krypa ner under täcket. Hon blundar och lutar sig bakåt i sätet. Hennes vän vrider igång bilen, som startar direkt. Sedan vänder hon sig emot Hippsie och säger vi måste få bilen tillbaka till dess rätta ägare.

Hippsie smäller upp ögonen och ser hur hennes säng försvinner ut tankarna. Tycker det är onödigt att föra tillbaka den direkt. Kompisen kör ut från parkeringen och vänder åt motsatt håll från Hippsies hem. Hippsie känner sig småsur, fast de inte är så lång omväg men i alla fall. Sätter på ett matt leende och vrider på radion. Efter bara några minuter vänder bilen in på en annan parkeringsplats var de står en man och väntar, det är hans bil. Vi stannar bilen nära honom och de byter chafför. Äntligen ska färden hemåt börja. Hippsie ler och hälsar på honom, tillika som han stiger in i bilen. Han sätter sig tillrätta och ändrar sätet till hans längd. Det är tyst och mörkt mittallt spräcks tystnaden av en telefon. Den ringen och i mörknet trävar Hippsie efter den utan resultat. Hon Spänner hörseln för att höra varifrån ljudet kommer. Hon slår upp ögonen, det är bäcksvart. Sakta sticker hon handen under dynan och plockar fram sin telefon och märker att klockan är 08.00 och det är larmet som skriker sig hes i den tysta morgonen. Nere vid fötterna ligger katten och sover. Sakta sätter hon sig upp i sängen och blickar runt i rummet. Tänker sig tillbaka på drömmen med ett leende på läpparna den kändes så sann. Katten blir ompysslad och magen påminner att den är hungrig. I bakgrunden hör hon att kaffekokaren räknar ner tills den stänger av sig själv. Hon stiger opp och drar ett par mjukisbyxor och en topp på sig för att ta sig en koppkaffe som så gärna behövs på morgonen om man vill vakna. Med kaffekoppen framför sig funderar hon över hur illa hon tyckt om drömmar förut, de var småskrämmande och lika. Nuförtiden verkar de bli fler trevliga drömmar istället. Kaffet kallnar i koppen medan hon sjunkit ner i djupa tankar...

ta mej några år tillbaka

Klockan ringer. Jag vaknar i ett ryck, utan att egentligen ha nåt på agendan har jag klockan att ringa. Vad var det jag drömde om? Det var något trevligt jag vaknade med ett leende på läpparna men minns inte var det var. Tar mej emot kaffekokaren för att få igång morgonen. Medan jag dricker en kopp kaffe å tar några kex till kommer jag på att jag inte varit till hästarna på länge. Tycker det känns som en bra ide, drar ett par mjukisbyxor på samt en topp. Kollar mej hastigt i spegeln, eftersom det e en vana. Går ut till hagen där hästarna står. Egentligen e jag int hästtokig men.

Går mot de två hästarna i hagen, termometern visade stadigt på 27 grader. Det är varmt och fuktikt i luften känns mycket varmare och nästan tropiskt. Väl framme hos hästarna skrapar jag den ena i manen, den ser lugnt tillbaka på mej. Jag sätter mitt ansiktet emot dess kropp och andas in lukten av häst, kanske mera doften av häst. Hästar luktar gott.

Det tar mej fler år tillbaka och jag blundar föreställer mej att hästen e rödbrun och större. Medan jag blundar minns jag det som de var igår. Som om det var Tony jag lutar emot och andas in hästdamm och svett av. Vill inte öppna ögonen vill bara att tiden skulle flyttas 3-4år bakåt. Att framför mej skulle stå en fuxfärgad hannoveran. Som jag skulle kunna sadla och ta en tur med över åkrarna. Jag och Tony vi förstod varandra.

Jag öppnar ögonen framför står en brunsvart häst. Jag tycker det känns tungt att andas som hela luften e tung. Måste bero på vädret. Ger en sista klapp till hästen innan jag ger mej av för att finna en bok jag lämnat i soffan. Läser en Henning Mankell bok har inte än hunnit komma så långt men redan har dekkaren börjat med ett mord. Dekkare hör till mina favorit böcker samt Mankell till mina favorit författare, han kan skriva så berättande. :)