Svaret på livet

Kvällspromenader är de bästa stunderna på dagen att fundera över livets mening. När man i nattens mörker kan söka sig fram längs med vägen och på samma gång dra in höstens råa luft tungt in i sina lungor. Hunden som tassar brevid. Rättare sagt tassar tills han möts av en alldeles extra god lukt. Då tvärnitar han för att riktigt på nära håll kunna dra in av denna lukt in i sina näsborrar för att noggrant analysera från vem den kommer. På samma gång som hunden tvärnitar för lukten ryks matte ur sina djupa tankar och hamnar tillbaka i nuet. Hon stannar lika plötsligt som hunden, dock lite irriterad över att vart tioende steg behöva stanna för hundens skull. Men för vissa är det viktigt att få nosa sig fram och sedan lämna sin egen doft så att andra hundar senare vet vem som gått där sist. Hon har funderat mycket över var hon hamnat i livet och vad hon kommer att bli, när hon blir stor. Så här står hon en sval höst måndags afton och funderar över livets mening. Det som hörs i mörkret är löven som rör sig i den lätta vinden, bara konturer av landskapet ger sig till känna i mörkret. Hunden stannar till det rycker ilsket i kopplet, hon anar konturerna av hur nosen arbetar sig under grässtråna för att suga in all lukt i nosen. Igen en gång är tankarna avbrutna. Hunden lufter benet och har avslutat sitt påbörjade projekt. En tanke slår henne som lika plötsligt som en champagne flaska kan öppnas. Hon kommer att tänka på svaret på livet, universium och allt annat, den viktigaste frågan och förstår varför svaret är 42. För stunden känns allting som en självklarhet. Det finns inget svar, det blir inte som man tänkt sig mycket bara händer och det som kallas för livet. Hon ler för sig själv  och ser ner på konturerna av hunden. För det första är det roligt hur mycket man tänker på kvällarna. För det andra måste hon göra tid att läsa a hitchhikers guide to the galaxy, speciellt när dessa tankar smyger sig på.