Måndag

Mörkret lägger sig över de oändliga vyerna i Kanadas djupa skogar. Skogarna som består av en rad granar längs en väg som leder till ett hus. I vilket hus jag just nu befinner mig i källarvåningen. Utan att veta vad klockan är skulle jag aldrig kunna veta om mörkret lägger sig över landet eller om mörkret redan lagt sig som en sopsäck kring husets knutar.

Jag själv sitter i min säng, i mitt rum omgiven av mina saker och funderar. Tänker på allt jag hunnit uppleva och planerar för framtiden. Lägger fram plan efter plan för att se vilken som känns mera rätt. Efter en stund får jag även se vilken av alla planer som uppfylls. Eller om jag måste göra något annat.

Dagen började som en måndag. Enkelt sagt. Tre små ettåringar stod utanför betet och väntade på min ankomst. Två av dem hoppade över stängslet tillbaka efter lite övertalande svordomar och skrik. Den tredje gick snällt över texasgaten efter ännu mer svordomar, vrål och klappningar mot händer och ben. Turen befann sig en stund med mig så att jag fick alla balar utkörda med traktorn utan att fastna en gång i träcken. Lite obehagligt slira jag omkring då jag körde men. Efter det började måndagen med slag på olika fingrar dels med hammare och med stängselspännaren. Jag tappade handskar och verktyg. Med lite motion av att tassa fram och tillbaka lyckades jag finna allt jag tappat. Svordomarna bubblade fram från flickan då hon stod där och hade för kort stump elstängsel med. Då kom svordomar på svenska. Quaden hem efter mera tråd. Tillbaka och satt upp allt. Denna gång kom svordomar regnande på alla språk hon tänkas kan. Hur hon än räknat var det för lite tråd. Quaden hem efter mer. Igen för lite. Svordomarna kommer upp som hagel. Denna dumma idiot har igen missräcknat det är inte sant. Tittar omkring sig. Plockar stolparna närmare och vips så räcker tråden till. Leende går jag till quaden och kör hem. Då jag når gårdsplanen blir fåglarna tysta och det börjar blåsa. Man hör ljudet av alla löv som finns på området. Jag blickar upp mot himlen och beslutar mig för att gå in. Jag lämnar arbetskläderna i källarvåningen och går upp för att släppa in hunden. Hinner just gå tillbaka in och se ut genom fönstret fören regnet kommer. Vilken tur. Ser på då regndropparna slår mot terassens trägolv och drömmer mig bort. Till gångna tider.