10.5.2011

Började dagen med att köra foder till alla djuren, mitt i arbetet stannade jag för att fylla på det tomma hjulet. Sen fortsatte jag med att utfodra djuren. Efter jag utfodrat klart körde jag traktorn till byn och kom tillbaka med ford fiestan, vilken underbar bil det är som en mönkijä med tak.

Vi gjorde shooten igång för att brännmärka ungdjur. Den var för bred så vi satte till några grindar som väggar för att göra den smalare. Sedan var det bara att hämta fram allt material som behövs samt alla personer inom räckhåll.

Efter det fick vi alla varsin uppgift att göra. Vi hade en som jagade in kvigorna i shooten vi hade några inne och en fastspänd. Jag fick sätta fast dem och öppna för nya kvigor samt ge en spruta. Första kvigan stod där redo och ovätande om framtiden. Plötsligt sticks tre sprutor i halsen och den kvider till. Efter en stund fräser det till på baken och det heta järnet smälter in genom håret in i huden. Kvigan skriker till. Än inte klart ett hett järn till smälter under det första brännmärket, för att fullgöra hela märket. Känslan av obehag kryper genom min kropp. Jag väntar inte på att nästa djur skall få intaga samma plats. Vi släpper ut första kvigan. Nästa infinner sig redo för att utsättas för samma behandling. Jag spänner åt och kvigan hålls stilla, går efter en spruta och väntar tills kvigan slutat skrika innan jag sticker den i halsen på henne. Samma arbete fortsätter med fler kvigor efter varandra, jag vänjer mig vid att det inte gillar behandlingen. Mittiallt får jag frågan om jag vill prova brännmärka. Blir till mig och säger ja. Jag går runt till andra sidan och de spänner fast kvigan. Jag tar det långa heta järnet i handen och tittar mot kvigan. Frågar efter råd och sätter järnet mot kvigan. Hon råmar till och jag känner hur järnet bränner genom håret och lukten som uppstår är allt annat än behaglig. Känslan är som att sätta varmt mot smör. Jag tar ett stadigare tag om järnet som sakta glider under. Försöker få fram en tydlig bokstav. Försöker se vad jag gör genom röken och lukten. Jag tar bort järnet. Begrundar min skada. Sätter det tillbaka för en stund. Jag brännmärker några till och börjar förstå hur man gör. Fast det är hemskt så är det nästan roligt. Mitt i arbetet kommer jag på att kameran saknas. Jag tassar efter den och får fler foton och filmer från hela eftermiddagen. Även foton då jag brännmärker. Vi har hållit på fram till kvällen innan vi fått alla över 100 ungdjur märkta och redo. Under dagen tappade vi även tre genom shoten. De sprang rett igenom eftersom den inte stängde sig som menat. Efter detta fick vi sortera om lite djur för att få dem omärkta rätt så att även de blev brännmärkta. På kvällen efter att alla var färdiga fick vi äntligen äta middag och gott var det efter en tung arbetsdag. Även en öl slank ner. Fast då middagen var över var det redan sent och jag somnade direkt.

Nästa morgon vaknade jag och det kändes som om jag blivit överkörd av en truck. Alla mina muskler var sjuka. Smärtan tilltog då jag försöke resa mig upp. Tillsist kom jag upp och förbannade trapporna upp till köket. Efter en kopp kaffe så kändes dagen ljusare fast jag blev kallad baggyeyes av mina hostföräldrar. Jag petade i mig frukost och fick höra om dagens blivande arbete.