Val i livet

Istället för Pampas nationaldag valde jag att lämna hemma och packa för äventyret som står i kalendern om 11 dagar. Efter att jag tryckt ner nägra klädesplagg i väskan kan jag kallt konstatera att detta kommer att vara svårt. Samt att väskan är för liten. Jag borde ha en större väska! Inte för att ta alla saker till Kanada men för att få de nyinskaffade och exotiska inköpen jag gjort under mina 7 månader i utlandet. Jag tittar i kalendern och bestämmer mig för en tur till grannbyn i måndag. Bara för att kolla om de skulle råka ha en väska som jag gillar till de pris jag är beredd att betala.

Känner en stor saknad av att inte vara i Vasa just under dessa dagar. Att uppleva den bästa festen under året. Försöker intala mig att de kommer ett nytt år och en ny Pampas nationaldag. Just nu tröstar de inte mycket då man kan följa med att alla andra är uppe i landet och njuter av denna festlighet. Istället skall jag packa och hitta alla saker som skall med. Inte för att glömma träffa vänner och arbeta. Därav blev valet att stå över detta år.

Som sagt 11 dagar kvar och de känns ibland som om jag vet precis vad allt som skall med medan vissa dagar som om jag inte vet något. Jag har sagt det tidigare men aldrig förr har jag känt mig så likt ett lamm. Ett lamm som skall första gången bli utkört på bete. Transporterat till det än så länge okända. Tidigare har de bara sätt sitt liv som litet som i en ladugård. Plötsligt står hela det gröna betet för deras små klövar. Bara att utforskas, frossa i sig av det goda och lära sig om det riktiga livet.