Vårkänslorna börjar sakta blomma upp. Mina två små djur vägrar lämna min sida, de följer efter varje steg jag tar. Jag tror att de vet att jag är på väg bort. Min bil börjar bete sig underligt. På färden till ekenäs fick jag inte lyssna på backstreetboys. Först stängdes bilspelaren av, sen böts låtar hela tiden och till sist för att få sista orden spottades min cd ut. Förvånad som jag blev, tog jag emot cd:n och böt. Till en mera pop. Då var det slut att välja hur högt jag skulle spela. För nu skulle det väljas hurudan basnivå det skall vara. Jag suckar tungt och bestämmer mig att en ny bilstereo hör till min inköpslista så fort som möjligt. Jag får äntligen stereon att göra som JAG vill och volymen ändras så att det passar mig. En hastig blick ner på stereon och den tycks bete sig som den skall. Funderar om även min bil har vårkänslor? Slår bort tanken och konstaterar att det är ett ting. Utan känslor och endast jag som bestämmer vad den skall göra. Fast ändå om det är ett ting varför spottar den ut min cd utan att jag ber om det. Är det för mycket begärt att jag vill att mina ting skall bete sig som vad de är ting! Och ingenting mer.
Hur skall en flicka packa för 7 månader i EN väcka. Jag menar jag hade inte tänkt ta med mig allt men jag är säker på att min väska är för liten. Jag ser ner på väskan på golvet. Funderar på det den skall innehålla. Skakar sakta på huvudet och konstaterar den är för liten. Det kommer aldrig att gå. I alla fall inte på hemvägen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar