Karkki det är något som måste smakas, det blir ett tvång att ta en ny och tugga den sega biten mellan sina tänder. Känna hur konstgjort blandat med socker smakar. Efter att man frossat i sig många konstaterar man obehaget som uppstår i magen. Man känner sig uppsvälld och äcklig. Man sträcker sig efter en till för att än en gång konstatera att de fortfarande är lika söta. Lika konstgjorda och obehaget i magen bara ökar. Allt detta och ändå envisas man att köpa karkki, äta karkki om man blir bjuden, ta karkku utan att man blir bjuden. Jamen lär man sig aldrig?!
Det enda rätta som finns är choklad! Det är gott man kan äta hur mycket som helst. När som helst. Det finns aldrig en dålig tid för choklad. Alltid en orsak för att söka fram chokladasken och låta chokladen smälta i munnen. Man kan äta det om man är lycklig eller ledsen. Helt till vilket humör som helst. Det enda negativa jag kan hitta med choklad är att man blir beroende av det. Beroende som uppstår då man inte har choklad men vill ha är hård och grym. Den kommer plötsligt hoppande på en och fäller en utan att man anar detta. Plötsligt utan beredskap står chokladbegäret utanför dörren och knackar på. Dum som man är öppnar man dörren och sedan är helvetet löst.
Ibland undrar jag om man skulle leva ett lättare liv utan choklad?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar