Men va i helv*te

Jag får inte äns bestämma själv vad jag ska göra eller hur jag ska reagera. Det var nu riktigt paska det! För er alla där ute säger jag bara en sak, jag reagerar precis hur jag vill! Vill jag bli arg så blir jag arg jag tänker inte sätta på ett vackert leende och låtsas som att allting är perfekt nej jag tänker fräsa och få ur mig vad jag känner. För att efter allt detta känns det mycket bättre. Har provat i fler år att lägga på ett vackert leende säga allt är fint, känna hur man är arg/ledsen innanför och sedan gå vidare. Tänka tillbaka på stunden undra varför jag inget sa och sen igen när de pånytt uppstår samma situation le för att senare undra varför.
Detta blir en ondcirkel och alla kör över en, för Hondä har ingen skillna med vad man gör. Nu då jag säger till tittar alla snett på mig och säger hondä hon vet ingenting. Jamen förlåt om jag har åsikter du inte tål. Det kan jag väl inte rå åt. Det är för det andra inte mitt problem heller det är ditt som inte tål mina åsikter. Klart jag försöker vara rättvis och jag är välmedveten att jag inte alltid har rätt och tänker från allas synvinklar innan jag besluter mig. MEN detta tar inte bort min åsikt, den får man inte bort genom att le vackert.

Och ni alla andra jag kanske inte alltid lyckas med att få tankarna precis rätt. Så jag kanske verkar lite blond ibland, MEN detta betyder inte att jag inte kan tänka själv. Jo, det är bättre man säger en gång extra än att man glömmer säga en sak, men prata inte ner till mig.

Janå, kanske jag har stressat ut mig tillräckligt för att igen en stund känna mig bättre.