Kära blogg

Plötsligt slår jag upp ögonen. Medan jag sakta vänjer mig vid att ha ögonen uppe, går mina blickar mot taket. Det verkar än vara mörkt. Trevar i mörkret efter telefonen. Trycker på en knapp ett argt vitt sken lyser upp hela rummet. Förtvivlat blinkar jag emot det skarpa skenet, efter en stund kan jag urskilja siffror på telefonen. Klockan visar 5.24. Surt vänder jag mig om blundar och väntar på att tiden skall börja rusa iväg. Ingenting händer. Jag vänder mig till andra sidan. Blundar och väntar. Slår upp ögonen och kollar den här gången på min digitalklocka som visar siffrorna 5.43. Typiskt. Ligger och inväntar att morgonen skall rusa sig på, men tiden sölar sig fram. Tillsist orkar jag inte ligga still, masar mig upp och knäpper på datan. Den startar upp med ett surr och det känns som eftermiddag. Jag på börjar ett arbete, tiden börjar rusa sig fram. Efter en timme ringer en väckarklocka i rummet brevid. Senare kommer min kämppis yrvaket kring hörnet för att ära morgonmål. Jag noterar halvt att hon går förbi. När hon väl är i köket skriker min mage till. Som för att påminna mig om det bortglömda morgonmålet jag lovat den då vi steg upp.

Hela dagen fortsätter i samma slow motion som morgonnatten. Jag påbörjar arbete efter arbete för att aldrig slutföra ett enda. Tar mig fram till areenan för att kolla utbudet på program som blivit sända på yles kanaler. Slutar med att över skolarbeten ligger nu flera fönster som går igenom mitt liv, mina tankar, andras tankar, det som folk undrar över just nu även kallad ansiktsboken. Efter en stund knäpper jag igen fram areenan för att kolla några avsnitt mumin. De första visas bra. Följande går lite trögt, antingen är internet trögt eller så är det fler som vill se samma som jag. Jag rycker till av ljudet från min dator när äntligen mumin forstsätter igen. Somnade jag? Kollar mig yrvaket omkring. Om jag gjorde det var det nödvändigt! Jag tar fram rätt fönster på skärmen, ett word dokument. Fyra ord stirrar tillbaka på mig. Hade jag inte kommit längre?

Magen gör sig påmind igen. Jag går till kylskåpet och breder mig en smörgås. Sätter mig igen framför skärmen. Kollar på word dokumentet. Skriver några ord till. Bryts av tystnaden. Det behövs musik. Med ett musklick tar jag fram youtube. Söker fram lite musik. Senare faller disken mig i ögonen. Detta måste åtgärdas. Vem kan leva i en sådan svinstia? Efter att disken är diskad. Tycker jag att bloggen ser gammalmodig och tråkig ut. Dags för en ansiktslyftning. Sätter mig djupt in i internets djupa värld. Timmarna rusar framåt. Blickar mot klockan och tycker det är dags för kvällsmål och sova, då jag sov så dåligt inatt. Inte undra på att det är tungt att studera. Det finns hundra andra saker som måste göras just nu.