Morgonen börjar bra, stiger upp sent. Inte något jag brukar. Klockan pekar argt på 10. Hastigt en kopp kaffe för att hjärnan skall vakna. Tar på mig varma kläder och går ut. Snön knastrar under varje steg jag tar. Ute på backen möts jag av två par ögon. De kollar forskande på mig. Det ena paret kommer närmare. Mittiallt bryts tystnaden av att fyra par ögon till kommer skällandes emot mig. Jag hälsar på dem och sedan på min granne som sköter djuren.
Jag kollar på de första par ögonen som till hör en häst. Sakta går jag emot detta djur som noggrant följer med varje steg jag tar. Jag sträcker handen emot och möts av en varm mule. Jag kollar in i de stora svarta ögonen. De är vackra. Bakom mig hör jag hur nån nämner att hästen skall säljas. Jag tar ett stadigt tag om mulen, mest för att kolla hur hon reagerar. Hon står lugnt kvar och blåser varm luft i ansiktet på mig. Jag blir positivt överraskad över utvecklingen då hon kom fick man inte röra henne på samma sätt som nu. Ler åt att hon äntligen börjar lita på oss. Känner en ledsamhet att hon snart kommer att lämna oss. Men slår bort tanken av att jag också kommer att lämna alla för en lång tid. Tittar igen på henne och hoppas tyst för mig att hon får en bra plats.
Blir väckt av mina tankar av att nån nära brevid ber om jag kan hjälpa till och hämta foder till djuren. Svarar jakande och så tar vi oss iväg efter havre. Kan nu på efterhand konstarera att jag igen kunnat skjuta upp ett besök till gymet. Efter att man lyft/burit 13 stycken 30 kg fodersäckar kan man lugnt följande dag konstatera att man har hittat nya muskler man inte visste att fanns. Lustigt att de alltid visar sig efter att man gjort något tungt. Tycker de alltid skulle kunna visa att de finns! Inte sjuka då men.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar