Tankarna flyger fram och tillbaka. Det är som helium ballonger. Svåra att fånga och att lägga i rätt ordning. Så är även min resa genom Canada. Försöker med en kompis hjälp reda ut vilka platser jag sett, för att jag skall få ihop en vättig text utan att skriva "och så såg vi en sjö, det var nära till Vancouver eller så var den några timmar ifrån". Det är mina små korta meningar som förklaring varför ingen annan än jag får veta vad jag upplevt.
Känslan av att något är fel uppstår när jag kör frontlastaren. Jag svänger ratten och försöker få den att köra framåt. Inget händer. Irritationen stiger till ytan och jag slår backen i och försöker den vägen få hjulen och hela maskinen att lyssna på mig. Sakta drar den sig bakåt men till min förvåning inser jag att hjulet står still. Vänder på ratten, utan resultat. Ser ner på det andra hjulet det rör sig. Nu är det dags att stiga ut och kolla på fanskapet. Som tur är det bara en mutter som saknas. Vilken skall hålla kvar styraxeln till hjulet. Efter en sekunds tänkande slår jag en signal till min hostpappa som rusar till min räddning. Eller skall vi säga han kommer dit kollar på förödelsen och säger vad jag skall göra. Lätt åtgärdat och efter en liten paus är jag tillbaka i traktorn och fortsätter flytta mina balar. Detta är ett arbete jag hatar. Det går långsamt och man skall ta rätt i balen och släppa av den rätt. Annars faller allting i tusen bitar. Som jag även provat på. Inget att rekommendera.
Följande dag med nya upplevelser och arbetsuppgifter. Eftersom alla djuren är borta finns det tid för maskiner. Vilket jag älskar. Eller? Idag fick jag en djurtransport framför mina fötter som skulle tvättas ur och göras klar för vintern. Roligt. Först skall all torv ösas ut. Sedan då jag har torv ner till lungorna och upp till hjärnan så kan jag ta och börja spola över med trycktvätten. Efter fler timmars slit. Transporten ser fortfarande lika oren ut. Tar jag mig en lunchpaus och sätter mig ner för att diskutera med min bordskamrat. Eller skall vi säga som det är datorn. Slår på msn för att hitta nån att dela min lunchpaus med, och mycket riktigt finns det någon där online.
Lunchpausen flyger iväg. Transporten står där ute och väntar på att bli ren. Jag kliver in i mina fina gula regnkläder. Tar mig ut och fortsätter där jag börjat. Efter ännu fler timmars slit. Anser jag att transporten är ren och ger upp. Dags för tepaus eftersom jag fryser så mycket. En kvarts paus och sedan dags att fylla den rena transporten med tomburkar och flaskor. Dessa skall deporneras. Vilken rolig dag. Endast mina favorit jobb. Imorgon kanske balaren och traktorn står överst på att göra listan. Mera maskiner som skall tvättas inför vintern.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar