Klockan skriker i tystnaden. Sakta väcks jag ur drömmarnas varma omfång. Jag sträcker mig efter telefonen och klämmer till den. Allt tystnar. Jag ser förvånat upp på klockan dess röda siffror lyser i mörkret. De står på 5.15. Jag suckar tungt och masar mig närmare sängkanten och stiger upp. Tar min morgon runda ut till toaletten. Sedan släpar jag mig upp för trapporna för att hämta mitt papper och allt annat innan jag upptäcker saknaden av mina gummistövlar. De står nere i bottenvåningen. Jag släpar mig tungt ner tillbaka. Väl nere bestämmer jag mig för att ta källardörren ut då jag ändå är så nära. Den lilla bilen skriker ut sin ilska när jag vrider om nyckeln. Lustigt nog startar den iväg utan problem när jag står på gasen. På åkern spottar bevattningssystemet ut sitt vatten medan de väntar på att jag skall infinna mig på plats för att flytta dessa hjul. Jag öppnar två extra kranar innan jag stänger av de två hjulen jag skall flytta. Argt vrider jag av vattnet och innan jag fått det avstängt har kranen och hjulen redan hunnit spotta vatten över hela mig. Lagom lycklig fortsätter jag till nästa för att stänga även det.
Då båda är stängda är det bara att vänta tills vattnet runnit ur dem innan jag kan flytta hjluen. Efter en lång väntan i bilen lyssnandes på radio flyttar jag hastigt ena hjulen och slår på vattnet. Allt går som smort och hjulen spottar glatt ut sitt vatten. Glad som jag är rusar jag till nästa med quaden morrandes under mig. Även den flyttas bra. Jag slår på slangen och vattnet. Ser hur slangen fylls, och inom mig bubblar svordomarna upp. Där är en skrytta på slagen. Utan att tänka stänger jag vattnet och drar ut slangen. Blir mött av ett skyfall med vatten från hjulen. Suckar och vänder på slangen. Som detta inte räckte så måste hjärnan ha tagit semester för jag petade in slangen i skyfallet och som man kunde förutse så blev jag bemött av en fonten av vatten som kom rusandes mot mig. Upp till ansiktet ner till tårna. Jag tryckte till slangen och allt slutade. Suckade åt min intelligens och vred på vattnet igen och tog mig hem. Där en dusch stod och skrek mitt namn. Detta kan man inte undvika höra tänkte jag och tog mig en lång uppvärmande dusch innan kaffet serverades av mig själv. Under min morgon kaffekopp tänkte jag hur mycket jag gillar bevattningen och fick höra att korna skall flyttas. Jag väcktes ur mina drömmar och tog min jumper med för att flytta kor. Med turen på min sida fick jag den lättare gruppen att flytta. Efter det blev det film. Eller för att inte ljuga så sov jag genom hela filmen. Detta var även hela min mening.
För att gå tillbaka några dagar i denna tid. Veckoslutet spenderades i Lethbridge var jag såg på film X-men. Samt innan det kollade jag baseboll på dagen. För att denna sport är så populär tänkte jag att jag måste kolla upp dessa regler och se den med egna ögon. Fattade nog noll, och sedan förlorade rätt lag. Ajdå.
Söndagen blev det äntligen ett dopp i det blå! Jag hade så väntat på denna dag. Jag körde till en sjö och solade och simmade en stund för att få ut all denna iver över alla sjöar som bara inte finns i min närhet. Skönt var det! Efter all denna underbara tid jag spenderat nära vatten kom jag för mig att köra hem. Hem hann jag och jag hann plocka ihop alla mina saker och stiga ut ur bilen innan jag hörde ett "puuf" ljud. Jag tittade förvånat mot bilen och såg hur något rökliknande steg upp från motorhuvet. Jag blev paff och bara stirrade. Det såg inte ut som rök. Ett enda ord slank upp ur halsen, ordet blev oho. Jag tassade in i huset och tittade mig runt. Gick fram till hostfamiljen och sade "my car just went puuf". Det tittade mot mig och frågade vad jag menade. Nå vad sku jag veta nåt om bilar så jag svarade att det lät så. Min hostpappa följde med ut för att se vad jag yrat om att har hänt. Mycket riktigt så var motorn fylld av kylarvätska och en slang hade misst en bit som skulle hålla vätskan på plats. Med lite tur i oturen så fann han sin plats att gå sönder på gården utanför huset. Det kunde ha varit varstans som hellst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar