.. Livet springer förbi medan blogginläggen blir bara färre och färre. Om man jämför dagantalet.
Idag sitter jag ensam framför skärmen och ser hur bokstäverna radas upp efter varandra. Brevid liggen den sista m&m med cocos smak. Denna avnjuts långsamt i fredagens sista timmar. Jag vet aldrig när jag får en ny påse. Eftersom någon smartskalle kommit på att bara sälja dem i USA. Så nu skall den ätas långsamt sedan kan jag planera en bilresa ner i söder. Saknaden av alla djur och vänner hemma i Finland slog mig hårt idag då jag körde i mina tankar omkring med gräsklipparen. Saknaden efter Myka slog mig som ett slagträ då jag idag kollade korna på bete. Jag blickade omkring mig sökandes efter hunden som allt som oftast alltid sprungit vid mina sida i detta skede av arbete. Det enda jag såg var gräs och kor som betade lugnt medan andra tittade nyfiket på mig och mönkijän. Jag skakar på huvudet och kör vidare framför mig tornar sig den gamla brunnen upp. Jag ser ledsamt mot den och svär tyst. Byter fordon till bil och kör hem.
Hela förra veckan har gått åt till att köra bil. Jag körde till Calgary för att uppleva Calgary Stampede. Waawwiiwa! Det var värt allt. Hästar, kor och cowboys. Behöver jag säga mer?
I Calgary besökte jag även Zoo, vilket är större och har mer djur än på Högholmen. Det finns inte heller så mycket jag kan säga om ett zoo. Till allas stora förvåning finns det djur där. Och min absoluta favorit var nog myrsloken! Vilket gulle, men han var lite blyg. Så jag fick bara se lite. De hade även pirayor, dessa djur är också ganska häftiga.
Sedan körde jag upp till mina vänner i Fort Saskatschewan. Där deras placement är på en mjölkgård. Roligt att se hur olika det är till skillna från biffdjur. Man kan röra i dem! Vi hann med mycket prat och fnitter och tillochmed shoppa i West Edmonton mall. För stort köpcenter, helt klart.
Eftersom jag inte kört nog tog jag mig en liten utstickare upp till High Prarie för att träffa okänt folk och se deras gård. Jag är glad att jag gjorde det för familjen var jätte trevlig och det var roligt att se annat än åkrar efter åkrar.
På vägen neråt söder tog jag mig tid att köra till Trouchu för att träffa ännu en kompis innan jag skulle tillbaka till vardagen och arbete. Där på vägen någonstans hann en bakterie upp mig och magsjukan slog in. Jag var sängliggande en dag och nästa dag körde jag hem till Milk River för att uppsöka läkare jag aldrig besökte. Följande dag var jag bättre. Så då fick jag äran att köra slåttern hela dagen. Så upprepade sig även tisdagen i att köra slåtter. Efter det hade jag fått hela åkern färdigt slagen.
På onsdagen började krånglet. Eller skall vi säga balandet. Jag balade och några balar gick sönder. En svordom slank ur och jag fortsatte. Allting verkade gå bra tills torsdags morgonen. Vilken krångelmaskin jag hade blitt satt i. Den söndrade fler balar och jag ställde in på balaren hur jag blivit tillsagd om detta skedde. Inget blev bättre och den söndrade igen. Igen och ställa om. Efter att jag kört flera timmar kollade jag på mina balar jag just balat ut och alla svordomar jag kan på finska, svenska och engelska bubblade upp på jag insåg att balarna såg ut som hö högar. Jag blickade ner på telefonen och slog nummret. Blev mött av orden "Do I wanna hear from you?" jag nekade och sa som det var. Sade också att jag i min okuskap inte visste mer. Jag var färdig för dagen. Hade jag haft öron och svans hade de varit mycket lågt nere just nu. Jag hatar då jag inte kan åtgärda problemet och fortsätta eller i alla fall få problemet åtgärdat direkt.
Som bäst sitter balaren och traktorn än en gång i maskinhallen och skäms. Medan husse till dem febrilt försöker hitta på vad som är fel, eller rättare sagt hur runtgå felet enklast möjligast. Påsen med m&m prasslar så otroligt trevligt och hastigt söker sig fingrarna därifrån med ett nytt fynd av choklad och cocos. De smälter så läckert på tungan och sväljs sedan ner. Snart prasslar det till igen och påsen blir plattare och plattare. Avnjuta långsamt? jag tackar. Påsen lider mot sitt slut och den sista chokladbiten plockas fram. Granskas noga. Den är av färg grön. Ändå smakar den lika gott som alla de andra som redan är ett minne blott. Nu får jag planera in en bilfärd söder. För att överleva. För har man engång smakat kommer dessa aldrig att glömmas.
Tidigare idag hade jag brist på hundleksaker. På väg förbi ett rör hörde jag ett obehagligt pipande ljud. HA! där finns en hundleksak. Jag tog upp röret skakade om det för att det skulle börja pipa igen. Fick Gyp att kolla på röret. Skakade ännu mer tills det till slut ramlade ut en gopher. Med iver i rösten ropar jag för fulla muggar "bite it, bite it, get it, get it" till min stora förvåning får hon hastigt ett bra grepp om baken och rusar iväg. Bakom henne springer jag efter och försöker få henne att hållas ivrig. Vips så är gophern ur greppet. Gyp efter och hon får ett nytt tag, lika fort släpper hon. Gophern gömmer sig under trappan. Jag ger Gyp beröm och hoppas hon snart får större tänder så hon verkligen kan göra skada. Än så länge har hon bara valptänder kvar.
Efter allt detta får jag syn på två till som gräver i gräsmattan. Jaha dags att ta fram geväret. Pang! Nybörjar tur. Jag ser hur den tar med sig sina spasmer ner i hålet. Pang! Miss! Pang! Miss! Pang! Nästa som kravlar olustigt ner i sin gömma. Efter det så är det tomt. Bara ingångar kvar. Jag tar geväret in tillbaka, det kommer nya dagar och nya chanser..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar