Dagarna flyger förbi

Den dagen jag trodde all olyckbedådande äckelveckan var över visste jag inte hur fel jag hade. Ännu efter att slåttern vart sönder har balaren hunnit vara två gånger sönder. Ena gången brast en del som håller accumulatorn på plats efter balaren. Det är den del som gör att balarna inte faller av efter var de passar sig utan man kan placera dem lägligt. Det fick vi reparerat samma dag som slåttern svetsades ihop. Redan samma natt var de min lott som dök upp och jag fick bala under nattens tysta timmar. Som blev få eftersom det dök upp en varningslampa och jag inte kunde åtgärda problemet. På morgonen uppyäckte vi att detta var inte det enda felet. Accumulatorn var igen sönder denna gån var de en järngrej som blivit böjd. Slutade med svordomar och att balaren stod än en dag.

Deras truck höll på att få punktering eller redan hade så den blev lämnad på bete för att hämtas följande dag. Nu idag saknar trucken en backspegel och har bucklor på alla sidor som korna så noga sett till att de ska få komma fram.

Söndag morgon. Jag vaknar ur en mardröm rycker mig upp till ytan och kan inte skaka av mig obehaget från drömmen. Jag var lessen jag var upprörd. Drömmen är som bortblåst men inte känslan. Klockan står på 5. Jag vänder mig om och somnar snart om. Senare på morogen masar jag mig upp och börjar med en kopp kaffe. Efter det blir det att klippa gräsmattan. Med musik i öronen kör jag fram och tillbaka fram och tillbaka och avverkar gräs. Känslan av att denna gräsmatta aldrig tar slut dyker upp i tankarna. Mittiallt klipper den inte mera. En rem har hoppat av, med mina teknik kunskaper får jag det inte lagat utan får hjälp. Efter det är det igen dags att fortsätta. Jag blir väckt ur min dvala av att min hostmamma kommer hem och frågar om vi sett Myka. Nej det har vi inte eftersom hon har den med till bete. Hon kör tillbaka och letar vidare. Jag återgår till min gräsklippar dvala. Kör och lyssnar på musik. Blir avbruten för att hjälpa till med annat. Återgår till min dvala. Nästa gång jag blir avbruten står min hostpappa framför mig. Han säger som det är kort och lättuppfattat. Myka har dött. Mina ögon ser oförstående på honom. I mina tankar dyker en tanke upp som för blir osagd. För han fortsätter hon sprang ner i brunnen. Mina ögon ser oförstående på honom, men Myka är på bete och springer efter en hjort. En gång till blickar jag emot honom och förstår. Detta han säger är sant. Senare hämtar de hem hunden och vi begraver henne på en fin plats. Det är underligt hur fäst man blir vid ett djur. Hon var en av de bästaste hundarna! Kvällen fortsätter lite obekvämt och ensamt.

Följande dag står i slåtterns tecken. Jag kör runt runt runt. Flera varv, många varv. Plötsligt är åkern slut. Jag förflyttar slåttern till nästa och fortsätter på samma sätt. Tills jag blir avbruten för middag.

Idag så är det mera som skall slås. Jag fortsätter där jag slutade dagen innan. Det är något ro givande med att se gräset bli slaget och lagt i strängar. Musiken spelar i mina öron och slåttern går framåt. Idag ska den inte stå stilla länge! Jag ser nåt smått ila framför slåttern. En liten harunge. Spring spring. Den hinner undan. En gång, en gång till och sedan är den borta. Skönt. Jag följer med kanten, med gräset och hur slåttern arbetar. Mittiallt dyker nåt brunt upp. Jag stannar ser ner och hjärtat tar ett extra hopp. Förbanna. Igen ser jag ner på den livlösa kroppen som hänger över slåttern. Åh nej varför, varför måsta Bambi fastna på? Arg och ledsen går jag ner och tar bort den lilla. För henne till kanten av åkern och lämnar henne ensam. Fortsätter mitt arbete och hoppas att ingen fler sötnos skall bli under. Timmarna blir fler och kvällen närmar sig. Än går slåttern stadigt och jag kommer att få byta fält snart igen. Plötsligt dyker Bambi nr 2 fram ur gräset och springer för brinn kära livet! Jag ler eftersom jag mer en helst ser dem springa i den åldern! Efter en stund tar fältet slut och jag byter över till nästa. Efter att jag påbörjat det. Ser jag en ensam hjort som går omkring. Som om hon letat efter något. Hjärtat hoppar över ett slag. Hjorten letar vidare, och jag är säker på vad hon letar efter. Ledsamheten ger sig till känna, kanske lite skuld också. Efter några minuter är det två hjortar som är där och letar. På sätt och vis hoppas jag de hittar den lilla och förstår men tillika känner jag mig skyldig till att just dödat ens barn. Synd.

På kvällen provar jag mitt sikte och skjuter på gophers.