Jag har flere gånger funderat över att ta upp bloggen igen, men inte kommit av. Det har varit lite mycket på mitt fat, så att säga.
Jag har som mest tappat 7 kg av mig själv, jag har inte orkat engagera mig i mitt liv så mycket jag velat. Jag var så fullt uppe med att hålla upp fasaden till att mitt liv är vackert. Att mina blommor sakta vissnade i huset. Dammtussarna förvandlades till pansarvagnar i hörnen, disken hopade sig i köket. Det enda jag orkade göra när jag kom hem var att se på hemmet hur det sakta faller ur mina händer, medan jag blev en soffpotatis och kröp ihop under en filt och väntade på morgondagens bekymmer.
Det är skrämmande att tänka tillbaka på förra månaden samt månader bakåt, hur långt man kan sjunka innan man märker hur dåligt man mår. Hur mycket man egentligen orkar med på samma gång som man inser hur lite man orkar med. Jag har nu äntligen hunnit med, jag har nu fått vänja mig. Jag har ett stort stöd från jobbet. Med andra ord så mår jag bättre.
Pansarvagnarna har dammsugats bort och ersätts av lite långa svarta hår i knutarna. Blommorna har fått lite mera kärlek, de börjar få nya gröna blad. Disken har sakta bantas ner till rimliga mängder. Till gräsmattan introducerade jag gräsklipparen. Jag har själv lagt till 4 kg till min vikt. Livet börjar visa sina bättre sidor och jag börjar engagera mig i min fritid. Jag har även varit på min första länk sen början på våren. Det blev ingen lång länk för min fot orkade inte med. Det får ta den tid det tar att träna upp foten att orka med. Jag hoppas i alla fall att länken skall bli en vana, men det återstår att se.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar